Hemma ska man kunna känna sig trygg och säker. Men varje år drabbas minst 800 000 personer i Sverige av hot eller våld, inklusive sexuella övergrepp, där förövaren är någon nära personen i fråga.

Många som utsätts för våld besöker en tandläkarmottagning. Orsaken kan vara akuta besvär, utslagna tänder eller käkfrakturer.

Men tandvården möter också våldsutsatta patienter i samband med vanliga undersökningar. Det kan handla om vuxna med blåmärken som förklaras bort med osäkra ursäkter eller barn som sett en förälder misshandlas av sin partner.

Nästan alla besöker tandvården regelbundet. Därför är den en unik resurs när det kommer till att identifiera personer som utsätts för våld i nära relationer och för att slussa patienterna vidare till stöd och hjälp.

Tandvårdens speciella möjlighet att göra en viktig insats understryks i det delbetänkande av utredningen Tandvårdens stöd till våldsutsatta patienter som socialminister Jakob Forssmed (KD) nyligen tog emot.

Socialstyrelsens föreskrift kring våld i nära relationer, först publicerad 2014 men reviderad och förnyad 2022, rekommenderar att de som ansvarar för tandvården, både landets regioner och privata aktörer, bör fastställa rutiner för när och hur personalen ska ställa frågor till sina patienter om de blivit utsatta för våld. Det nya delbetänkandet går ett steg längre och säger att tandvården ska ställa frågor om våld.

Det nya delbetänkandet visar att de som jobbar inom tandvården efterfrågar mer kunskap om mäns våld mot kvinnor, om våld i nära relationer och även om hur man kan se tecken på våld.

Delbetänkandet beskriver att många inom tandvården är osäkra eller till och med tveksamma till att ställa frågor om våld. Socialstyrelsens föreskrift har alltså under lång tid gett dem som ansvarar för tandvården möjlighet att skapa rutiner, men de har i sin tur varit alltför passiva och gjort alldeles för lite.

Det allra viktigaste för att motverka våld i nära relationer är att våga se, våga fråga och våga agera. Alla patienter behöver också upplysas om att den personal de möter har kunskap och att de kan anförtro sig till personalen som kan hjälpa dem med kontakter till olika former av stöd. Det behövs även en rutin som säger att alla patienter ska få samma frågor när de kommer på undersökning. Det är enkla saker som kan göra skillnad. Redan idag arbetar Malmö universitet med det. Sedan flera år utbildas alla blivande tandhygienister och tandläkare om våld i nära relationer. Vid vår klinik, universitetstandvården i Malmö, ställs även obligatoriska frågor i samband med undersökningar och all personal får fortbildning i frågan. Dessutom bedrivs forskning inom området.

För att de som ansvarar för och jobbar med tandvård ska våga ta sitt ansvar behöver landets regioner ta initiativ och agera.

Regionerna är skyldiga att se till att sköra grupper och barn och unga vuxna får tandvård. Därför är det också rimligt att förvänta sig att regionerna tar fram riktlinjer och ställer krav på regioner och privata aktörer, som utför den regionfinansierade tandvården. Det behövs både riktade utbildningsinsatser och uppföljning.

Delbetänkandets förslag är viktiga och regionerna och tandvården behöver ta tag i frågan.

Diskussionerna får inte enbart handla om pengar och vem som ska stå för vårdkostnader när utslagna tänder behöver behandlas. De våldsutsatta kan inte vänta på att de som ansvarar ska agera först efter tvingande beslut från politiker eller myndigheter.

SKRIBENTERNA

Pernilla Jureus, tandvårdschef vid universitetstandvården på odontologiska fakulteten vid Malmö universitet

Gunilla Klingberg, professor i barn- och ungdomstandvård och rektorsråd på odontologiska fakulteten vid Malmö universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.