I USA pågår just nu en omfattande kampanj för att förbjuda eller censurera böcker. Enligt den amerikanska sektionen av skribentorganisationen PEN förbjöds 1 648 böcker i USA:s skolor mellan juli 2021 och juni 2022. Siffran väntas bli högre i år eftersom konservativa politiker och organisationer trappat upp sina ansträngningar för att censurera böcker om sexualitet, kön och ras.

I stater som Florida och Utah, där republikanerna har makten, har man slagit ner på skolbibliotek och förbjudit böcker som Ibram X Kendis Så blir du en antirasist och Maia Kobabes Gender Queer: A Memoir.

I delar av Florida har skolor beordrats att begränsa tillgången på böcker om ras och mångfald, och lärare har fått veta att den som tar upp ”obscent och pornografiskt material” med sina elever riskerar fem års fängelse.

South Carolinas guvernör Henry McMaster har pekat ut just Kobabes bok, som förra året vann amerikanska biblioteksföreningens pris för bästa bok för unga vuxna, som ett exempel på vad som är obscent och pornografiskt.

Bokjakten leds av populistiska politiker på högerkanten och av föräldragrupper som säger sig vilja skydda sunda kristna samhällen, som bygger på familjen, från det urbana USA:s dekadens. Barnböcker om personer som avviker från den traditionella man-kvinna-normen är enligt deras mening pornografiska.

Floridas guvernör Ron DeSantis, som väntas ställa upp i nästa presidentval, är den kanske främste förespråkaren för censur och förbud mot böcker. Nyligen lade han fram ett lagförslag som förbjuder universitet och högskolor att stödja aktiviteter på skolans område om de framhåller ”mångfald, jämställdhet, inkludering och uttryck för kritisk rasteori”.

Lagförslaget syftar till att rensa de akademiska läroplanerna från kritisk rasteori, genusvetenskap och intersektionalitet, som handlar om studiet av över- och underordning, diskriminering och förtryck.

Även om den radikala vänsterkanten hörs mindre i debatten är den inte främmande för att vilja få bort litteratur som den ogillar. Klassiker som Harper Lees Dödssynden – To kill a Mockingbird och Mark Twains Huckleberry Finns äventyr har strukits från en del skolors läslistor för att de anses innehålla rasistiska inslag som kan marginalisera vissa läsare.

Högerattackerna mot den akademiska friheten är allvarligare, men det intressanta är hur mycket de intoleranta på politikens ytterkanter har gemensamt.

Högerpopulister som DeSantis kan låta som en vänsterretoriker när de talar om vikten av inkludering och risken att uppröra känsliga sinnen i klassrummet. Vita studenter måste skyddas från att lära sig om slaveriet och vit överhöghets roll i USA:s historia, eftersom det kan göra dem oroliga och väcka skuldkänslor.

Vänsterradikala, som vill ha bort Huckleberry Finn från läroplanerna och kräver att ord som ”tjock” ska bytas ut i Roald Dahls barnböcker, argumenterar utifrån samma logik: barn ska inte känna sig utpekade eller avvikande. Utbildning ska fungera ungefär som terapi. Det är viktigare att barn känner att de duger, än att de lär sig hur man tar till sig information och att tänka självständigt.

Den drivande kraften i USA:s konservativa puritanism har alltid varit fundamentalism.

Religiös dogmatism hänger tätt ihop med känslan att bli hånad och förolämpad. Publiceringen av Salman Rushdies bok Satansverserna 1988, och allt den medförde, är ett bra exempel. Irans ayatolla Ruhollah Khomeini uttalade en fatwa, en uppmaning att döda författaren. Kristna konservativa fördömde Rushdie för att han hånat religionen. En del på vänsterkanten, som inte var religiösa alls, kritiserade Rushdie för att han förnärmat miljoner muslimer.

Kristna puritaner motsätter sig inte böcker om homosexualitet bara för att Bibeln förbjuder dem, utan också (och kanske främst) för att homosexualitet strider mot vad de anser vara naturens ordning.

Ungefär samma uppfattning har tusentals människor som nyligen skrev protestbrev till New York Times. De vände sig mot tidningens rapportering om transpersoner och könsbyten, och i synnerhet några artiklar som ifrågasatte om kön är ett vetenskapligt begrepp eller en identitet individen själv kan välja.

En artikel som försvarade författaren JK Rowlings uppfattning väckte särskild uppståndelse. Rowling hatar inte transpersoner som vissa på högerkanten, men anser till skillnad mot vänsterflygeln att frågan om kön är mer komplex än en enkel valfråga.

En del på vänsterflygeln ville därför förbjuda Rowlings böcker om Harry Potter. En del på högerkanten krävde samma sak, men deras anledning var att Rowlings böcker propagerar för häxeri. Skälen var alltså helt olika, men förbudsivrarna liknar varandra i sin starka dogmatism.

Det betyder inte att hotet mot studenters tillgång till böcker är lika allvarligt när det kommer från vänster som från höger. Vänsterpolitiker brukar inte kräva statliga förbud lika ofta som extrema högerpartier. USA:s republikanska parti är idag ett av dem, och en del vänsterretorik spelar just nu partiet i händerna.

I brist på en stabil ekonomisk politik satsar Republikanerna stenhårt på kulturkrig som censur av böcker. Argument från religiösa och socialkonservativa grupper brukar mobilisera fler väljare än dogmatiska vänsterståndpunkter i stil med att den som är född med ett manligt könsorgan blir kvinna om han/hon säger sig vara det. Detta är ett krig som vänstern får svårt att vinna.

Demokraterna i USA och andra progressiva partier i Västvärlden bör alltså koncentrera sig mindre på sårade känslor och lägga mer krut på väljarnas ekonomiska och politiska intressen.

Översättning: Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Ian Buruma är författare. Hans senaste bok är The Churchill Complex: The Curse of Being Special. From Winston and FDR to Trump and Brexit. (2020).

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.