Anna Lundvik är litteraturkritiker och skribent på kultursidan.

I en tråd på nätforumet Familjeliv svarar 41 kvinnor på frågan om de drömmer om att gifta sig rikt. Trådstartaren är lågavlönad och vill, efter några kraschade förhållanden, ha ekonomisk och känslomässig trygghet: En snäll man med 40 000 i månadslön.

”Ha modet att säga nej till relationer som kommer göra dig olycklig”, sammanfattar Joel Halldorf Jane Austens dejtingråd i en text i Expressen. Det är välformulerat; jag älskar Austens romaner just för det. Såklart ska man inte gifta sig för pengar! Men jag älskar böckerna lika mycket för relationsvisdomarna som för den krassa verklighet som lite diskret läcker igenom den lyckliga fernissan.

Jane Austens betraktelse av världen var mörkare när hon var yngre. Den korta och postumt utgivna brevromanen ”Lady Susan” skrev hon förmodligen som nittonåring och den har länge varit svår att hitta på svenska. Men nu har Lind & Co återutgivit Eva Liljegrens översättning från 1993. Här är äktenskapet, som Amanda Svensson konstaterar i det nyskrivna förordet, enbart en karriär.

Lady Susan är nybliven änka och ”gammal”, men omåttligt vacker. Hon försöker desperat gifta bort sin sextonåriga dotter för att säkra sitt eget utsvävande partyliv bland Londons societet. Till sin hjälp har hon sin mästerliga förmåga att framställa sig själv som en idealkvinna och visa upp känslor som hon inte har. Hon är en sociopat, en kärlekens tyrannosaurus, som inte hyser varma känslor ens för den hopplösa dottern som inte alls vill bli gift. Trots att ryktet går, faller ynglingarna istället för golddiggern Lady Susan – en dåtidens Tindersvindlare.

Någon som däremot – åtminstone initialt – aldrig skulle gifta sig för pengar är Elizabeth Bennet, huvudpersonen i ”Stolthet och fördom”. Idag skulle hennes friare Mr Darcy ha samma status som en miljardär. Ändå ger hon den stolte och humorbefriade mannen ett av den västerländska litteraturens mest berömda och underbara nej. Detta trots att hon då riskerar att aldrig bli gift, trots att hon från stunden hennes pappa dör riskerar att stå utan försörjning och trots att hon skulle kunna rädda inte bara sig själv utan också sin mamma och sina systrar om hon tackade ja. Så här låter det i Gun-Britt Sundströms översättning: ”Innan jag hade känt er ens en månad visste jag att ni var den sista man i världen som jag skulle kunna förmås gifta mig med.”

Det är beundransvärt rättrådigt. Elizabeth vägrar allt annat än det äkta. Men kort därefter ger Mr Darcy Elizabeth ett brev som reder ut de missförstånd som uppstått dem emellan, vilket sätter definitiv punkt för den fullkomliga avsky hon tidigare känt. Och sen händer det: Av en slump besöker Elizabeth Mr Darcys vackra gods – och blir ”hänförd”: Ja, ”i det ögonblicket kände hon att det verkligen vore något att vara husfru på Pemberley.”

Med en sådan mening visar Austen upp människan så som hon är och inte som hon borde vara. Och jag hade haft svårare att tro på denna svindlande kärlekshistoria om Elizabeth förblivit fullkomligt oberörd av Mr Darcys välstånd. Sanningen är ju att ungefär alla attraheras av och är nyfikna på människor med makt, pengar och hög social status.

I verkligheten är det ytterst få som är lika kallsinniga som Lady Susan. Men med den satiriska kortromanen säger Austen inte så lite om vad dejtande egentligen handlar om: att bete sig på ett visst sätt, säga vissa saker, vara artig, trevlig och vacker (samt ruttad i sängen). Men, visar Austen, för att hitta en stor kärlek ska man inte leta bland dem som uppför sig perfekt. Inte heller bland dem som förkroppsligar ens fantasi. Lyckan finns bland dem som vågar visa äkta känslor.

Hur kärleken verkligen uppstår är dock fortsatt en intrikat fråga. Och kapital finns förresten som de flesta numera vet av olika slag. För egen del har jag aldrig haft chans på något gods, men säkert har jag någon gång bländats av en välutrustad bokhylla.

Och om inte ens Elizabeth Bennet kan motstå kapitalets guldglans, vem kan det då?

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!