Oline Stig är författare och litteraturkritiker på kultursidan.

Under pandemin gjorde den danska dramatikern Line Knutzon en rolig och vass podcast för Betty Nansen teatret i Köpenhamn. Den hette ”Søborggruppen” (går fortfarande att lyssna på) och var en konspiratorisk fakedokumentär som i korthet gick ut på att psykologer, genom en iscensatt kupp, höll på att ta över världen. Dels för sin egen vinnings skull, dels för att råda bot på den psykiska ohälsa som grasserar i samhället.

Jag tänker på den när jag läser den isländska författaren Frída Ísbergs roman ”Märket”. I den har nämligen Knutzons skräckvision blivit verklighet. Romanen är en framtidsdystopi där nya landvinningar inom psykologin används för att kontrollera, sortera och jodå, förment hjälpa, olyckliga själar till ett bättre liv. Ísberg är en av Islands mer namnkunniga, unga författare. Hon har tidigare skrivit lyrik och noveller. ”Märket” är hennes första roman, som nyligen blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Den nomineringen är ytterst välförtjänt. ”Märket” är nämligen en glimrande intelligent och underhållande roman och en riktig bladvändare.

Vi befinner oss i Reykjavik i en nära framtid. Ny teknologi har skapat ett så kallat empatitest, som kan avgöra en persons moral och förmåga till medkänsla. Den som misslyckas med testet erbjuds gratis psykoterapi. På detta sätt hoppas man få bukt med sociala orättvisor och kriminalitet. Men, inte oväntat, börjar samhället snart polariseras och delas upp mellan ”märkta” och ”omärkta” individer, det vill säga de som klarat testet och de som kuggat. Hus och områden kan med teknologins hjälp säkras som ”märkta”, dit de ”omärkta” inte har tillträde.

I Ísbergs berättelse befinner vi oss i utvecklingens linda, men en folkomröstning om testningen ska göras obligatorisk väntar runt hörnet. Vi får växelvis följa fyra personer: en psykolog som sadlat om och blivit politiker, en lärare, en ”omärkt” kriminell och en kvinna som förlorar jobbet för att hon vägrar att inordna sig. Prosan är rapp och precist närseende, följer de fyra tätt inpå och låter sig färgas av deras olika temperament: den kriminelle Tristan som desperat försöker navigera i den undre världen, politikern Óli som vill övertyga sin kritiska fru om testningens välsignelse och så Vinter och Eyja som på olika sätt kämpar med sina ofullkomliga liv.

Det värsta är att den här berättelsen på många sätt känns ganska realistisk. Jag har själv ibland svårt för science fiction som genre, i alla fall när framtidsscenarierna blir alltför osannolika, men Ísberg ligger förhållandevis nära samtiden i sin skildring och skruvar bara till den några varv, som om vi betraktade den genom en skev lins. Hon lyckas också göra samhällsomvandlingen begriplig genom personteckningen av den i grunden godhjärtade politikern Óli, som ju bara vill allas bästa och vars mål är ett solidariskt och jämlikt samhälle. För tänk vad toppen det vore om alla som har problem med aggressioner och bristande medkänsla kunde få hjälp i tid. Tänk vilken vacker värld vi skulle få om alla människor erbjöds självinsikt och förmåga till moraliskt tänkande.

De totalitära tendenserna smyger sig på som en kall dimma, synlig bara för de som förmår dechiffrera statens välmenande floskler – och för de förlorare som vägrar tas om hand.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!