Ida Ölmedal är kulturchef.

Veckans snackis i mediekretsar är ”Revolutionens första offer”, SVT-reportern Lina Makbouls bok om vad som hände när hon försökte granska uthängningarna av Fredrik Virtanen 2017.

För er som inte minns turerna: Under Metoohösten anklagade instagramprofilen Cissi Wallin Aftonbladetskribenten Fredrik Virtanen för en våldtäkt som skulle skett 2006. Polisen hade tidigare utrett anklagelsen utan att det ledde till åtal. Inlägget fick enorm spridning och flera medier hakade på. Virtanen, som hela tiden nekat till anklagelsen, fick lämna Aftonbladet.

Lina Makboul, reporter på Uppdrag Granskning, ville ta reda på vilka belägg som låg till grund för publiceringarna i Expressen och Svenska Dagbladet. Hon ville också ställa Cissi Wallin själv till svars. Wallin reagerade på frågorna genom att hänga ut Makboul, vilket resulterade i en hatstorm.

Hon är en rivig berättare, Makboul. Framställningen av henne själv är knappast idealiserande. Hon påminner om en klassisk deckarfigur som proppar i sig kardemummabullar, dövar ångesten med vin och har dåligt samvete för barnen. Hon slänger hellre käft med taxichaffisar än smörar på branschmingel – på Stora Journalistpris-festen kallar hon en meningsmotståndare för ”fitta”. I linje med denna kliché har hon också ett missbruk – tidsenligt nog inte av alkohol utan av sociala medier, närmare bestämt Cissi Wallins instagramkonto där det alltid kan vänta ett nytt angrepp. Kanske hade hon klarat sig nästan helskinnad ur den här historien om det inte varit för det giftet. Stressen leder till flera missar i arbetet. Den avgörande intervjun med Cissi Wallin blir nedlåtande och oproffsig. Programmet fälls senare i Granskningsnämnden för intrång i Wallins privatliv.

”Revolutionens första offer” påminner om hur Metoohösten skadade flera mediers trovärdighet. Man sänker ribban rejält för vad som krävs för att publicera anklagelser om grova brott. Hyckleriet sticker i ögonen när en mäktig chefredaktör som Expressens Thomas Mattsson avböjer ansvarsutkrävande intervjuer.

Till den här redan sjaskiga bilden av sin kår lägger Makboul ytterligare ett lager när hon beskriver Uppdrag Gransknings ledning, som ska ha varit nära att vika sig för ryktesspridningen och ställa in programmet.

Men man undrar också hur SVT ser på efterspelet, där en granskande reporter alltså skrivit en anklagelseakt mot personer hon intervjuat. Bilden av Cissi Wallin är närmast ett karaktärsmord. Hur ska Uppdrag Gransknings framtida intervjupersoner känna?

Oavsett hur man ser på hela resten av historien så finns det något som förenar Makboul och Wallin: båda försöker nå en känsla av upprättelse genom offentligheten. I verkligheten fungerar det sällan. Offentligheten är en oskyddad plats som triggar våra värsta rädslor, övergivenhetskänslor och krigarinstinkter.

Och där nånstans finns också problemet med Lina Makbouls bok. För som reporter på Uppdrag granskning representerar man en institution som säger: I detta stormiga hav är vi en fyr. Vi lägger fakta på bordet. Vi får skattemedel för det. Om vi granskar dig förväntar vi oss att du ställer upp men i gengäld ser vi till att bara det vi verkligen kan belägga kommer fram och att bilden blir balanserad.

Att ha den rollen är att ha makt. Skriver man sedan en partsinlaga om en konflikt med en intervjuperson så har man missbrukat den makten.

Som dokument över en kaotisk period i offentligheten är Lina Makbouls bok ett intressant bidrag. Som försvar av journalistiken är den en björntjänst.

VECKANS ...

Tillbakablick. Jag är knappast den enda som passat på att titta på finanskrisfilmen ”The big short” på SVT när nu bankkrascher så att säga är på tapeten igen. Det enda som känns gammalt med den är det slentrianmässiga objektifierandet av tjejer. Hade vi inte kommit längre 2015?

Debatt. Hur ska kriget i Ukraina sluta? När freds- och konfliktvetaren Frida Stranne replikerade på Carsten Jensen på kultursidan häpnade många med mig över formuleringar som att väst borde ha förhandlat fram en ”neutral zon i Ukraina” – som om inte landet skulle få välja sin egen utrikespolitik. I den fortsatta debatten påminner Hynek Pallas om att ukrainarna har haft goda skäl att vilja närma sig EU och Nato.

Stjärnglans. Amanda Svensson, författare och kritiker på kultursidan, är som tredje svensk någonsin nominerad till det prestigefulla internationella Bookerpriset för sin roman ”Ett system så magnifikt att det bländar”. Ja, lite bländad blir man allt!