Ett ämne som knappast kan ha förbigått någon under det senaste året är att matpriserna har ökat i en aldrig tidigare skådad raketfart. Cirka 20 procent dyrare är den svenska genomsnittsmatkassen i dag jämfört med för ett år sedan. Den genomsnittliga löneökningstakten har å sin sida varit blygsamma två procent. Anledningarna bakom prisökningarna är bland annat ökade råvarukostnader och energikostnader.

Efter att Ryssland initierade sitt anfallskrig mot Ukraina ökade många råvaror i raketfart på terminshandeln och flertalet av dessa dubblerades i pris. Detta visade sig dock vara en spekulationsbubbla som toppade i april-maj 2022 och sedan dess har priserna på många råvaror återgått till de priser som gällde före invasionen. Vi har emellertid inte sett att priserna i matbutikerna har sjunkit; tvärtom fortsätter priserna att öka i en extrem takt under januari.

Bara för att nämna ett konkret exempel kostade 2 kilo strösocker på Willys 15,90 kronor för 1-2 månader sedan och i dag kostar motsvarande vara 28,90 kronor (en uppgång med 80 procent) vilket absolut inte motiveras utifrån hur priset på socker har flukturerat under det senaste året. Att genomföra omotiverade prishöjningar i ett läge där arbetstagare, arbetsgivare och fackföreningsrörelsen gemensamt kommit överens om i löneförhandlingarna att alla måste ta ett solidariskt ansvar för att minska inflationen kan nog de flesta av oss instämma i är extremt oetiskt och omoraliskt.

För tillfället kan det knappast anses gå någon nöd på något av de svenska livsmedelsföretagen där exempelvis Axfood-koncernen under fjolåret redovisade rekordvinster. Ett annat exempel är en ICA Maxi-butik i undertecknads närområde där delägarna var missnöjda över att deras vinst under fjolåret endast blev cirka 10 miljoner kronor då den normalt sett brukar ligga på cirka 15 miljoner.

Detta medan många människor i dagens Sverige är i behov av stöd från ideella organisationer för att få tillräckligt med mat när priserna numera är skyhöga. I en tid när det är som ekonomiskt tuffast för privatpersoner är det i ärlighetens namn smaklöst att matbutikerna lastar över i det närmaste samtliga sina kostnadsökningar på konsumenterna.

Ett viktigt skäl till att detta är möjligt är för att tre företagskoncerner (ICA, Axfood och Coop) har cirka 90 procent av livsmedelsmarknaden (oligopolställning) och därmed har stora möjligheter att styra livsmedelspriserna.

Girigheten bland dessa företag har gått fullständigt överstyr och därför behöver både vi konsumenter och myndigheter som Konkurrensverket agera för att se till att dessa företag tar sitt ansvar också.

Exempel på hur vi konsumenter kan göra är att vara prismedvetna och jämföra vad olika produkter kostar hos olika butiker, välja bort de butiker med högst priser, och upplysa varandra om hur dysfunktionell dagens livsmedelsbransch är. Konkurrensverket behöver å sin sida arbeta mer aktivt för att förhindra att företagen missbrukar sin ställning på denna dysfunktionella marknad.

Adrian Andersson