Vi kunde för en tid sedan läsa i HD att detaljplanen för nästa etapp av Oceanhamnen klubbats igenom med snäv marginal av kommunfullmäktige.

Det fick mig att tänka på trädgårdsmästarens värv. Denne skulle aldrig komma på tanken att planera blomsterrabatten så att högväxta arter planterades längst fram. Nej, för den kompetente odlaren gäller plantering av låga växter främst, sedan högre och högre bakåt, så att solens strålar kan nå in till alla klorofyllceller.

Med 38 år i byggbranschen och 4 år som ledamot i en byggnadsnämnd vågar jag påstå att det inte är sunt förnuft och hållbarhetstänk som styr byggandet, utan den snöda Mammon i konkurrens med Malmö om att vara störst, bäst och vackrast.

Helsingborg har en unik landskapsprofil med Landborgen och dess sluttningar ner mot Öresund. En naturligt formad ”rabatt” att plantera byggnader i med fallande höjd. Men nej, nu byggs det istället kolosser som vore det en tävling för att:

Komma så nära böljorna det går.

Bygga så högt som möjligt och därmed skymma havsutsikten för bakomvarande.

Bygga så tätt som möjligt med mörka gränder och otrygga miljöer som följd förändra stadens historiska ”skyline” från Öresund/Danmark.

”Vi ska ha det politiska modet att stanna upp när det behövs. Det vore ett idiotiskt misstag att rösta igenom detta projekt med kanske några rösters övervikt”, försökte i alla fall Jan Björklund (S) framföra i debatten.

”Gubbagnäll!” säger kanske några läsare nu? ”Komma i efterhand och tycka!” Jo, jo, men ibland blir man så trött på allt vackert tal om hållbarhet. Beslutet nyligen och tidigare, speglar kortsiktig politisk strategi och marknadsekonomins destruktiva baksida. Översvämningarna i Oceanhamnen framöver kommer att visa hur ohållbara de beslutade detaljplanerna är!

Men hoppet är det sista som överger en, sägs det. Innan år 2000 fanns det tydligen modiga politiker med visioner i Helsingborg som lät oss få det fantastiska rekreationsområdet ”Gröningen” med strandpromenader, bryggor och mycket annat. Må vi få tillbaka den andan i detaljplanearbetet för staden.

Per-Olof Jansson