Daniel Rydén är vetenskapsjournalist och skribent på kultursidan.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

Jennifer Doudna var mycket nervös när hon första gången skulle tala på en vetenskaplig konferens. Hennes handledare kunde inte vara med och hon måste ensam berätta vad de hade gjort.

”Vi beskriver deletions- och substitutionsmutationer i de katalytiska domänerna och substratdomänerna hos den självsplitsande intronen”, började 23-åringen och hoppades att ingen skulle märka hur hon svettades.

Obegriplig rappakalja för de flesta av oss. Biologerna som satt samlade i Cold Spring Harbor-laboratoriet i New York brast ut i en spontan applåd. ”Bra jobbat”, sa en nobelpristagare till den unga doktoranden.

Detta var 1987. Vad Jennifer Doudna hade gjort var att konstruera en RNA-molekyl som skapade repliker av sig själv. Idag har molekylärbiologen från Hawaii också en nobelmedalj i prissamlingen. Vad som började med en dröm om att kunna redigera arvsanlag skulle många år senare resultera i den epokgörande gensaxen. Med dess hjälp kan en enda gen bytas ut, en enda egenskap hos exempelvis en planta förändras. Eller hos en människa.

Förmågan att redigera gener innebär en revolution med hisnande perspektiv. Om vi med gensaxen kan göra ömtåliga grödor immuna mot växtsjukdomar, borde vi då inte genredigera vår egen mänskliga art så att den blir mindre känslig för dödliga virus? Borde vi inte ta chansen att utrota svåra sjukdomar? Och hur är det med människor som är döva och blinda? Kortväxta? Deprimerade? Ska vi om några årtionden låta föräldrar göra sina barn smartare och starkare? Bestämma ögonfärg, hudfärg, längd?

”Livets kod”, heter boken där historikern och journalisten Walter Isaacsson ställer dessa frågor. Det är inte bara en biografi om forskaren Jennifer Doudna, utan också ett försök att göra hennes ämne begripligt.

Det sistnämnda är en viktig uppgift, för frågan om och hur vi ska redigera våra gener kommer att bli ett av de kommande årtiondenas mest brännande och viktiga debattämnen. Därför kan det vara bra att förstå hur det går till, konstaterar Isaacson som själv en gång övervägde att bli mikrobiolog men i stället blev en av USA:s mest inflytelserika journalister (vd för nyhetskanalen CNN, redaktör för tidskriften Time).

Att skriva begripligt så att det ändå blir rätt är den stora utmaningen för en vetenskapsjournalist. Det är en tuff process att göra exempelvis Jennifer Doudnas budskap på konferensen i Cold Spring Harbor tillgängligt för alla intresserade. Inte blir det lättare av att detta med genteknik är ett område där skillnaden är avgrundsdjup mellan vad forskarna vet och vi andra tror.

Rädslan för modifierade gener är utbredd. En snabb webbsökning visar att begreppet Frankenstein foods fortfarande används som avskräckande benämning på genredigerade grödor.

Finns det anledning till oro? Gensaxens precision är skarp och inga negativa effekter har kopplats till genredigerade grödor. Men den nya tekniken kan användas till saker som ligger långt utanför det som vi upplever som etiskt och moraliskt försvarbart.

I boken berättar Jennifer Doudna för Walter Isaacson om en mardröm hon hade våren 2014, när gensaxen var etablerad och hon själv en världsberömd forskare. I drömmen ombads hon att träffa en person som ville veta mer om genredigering:

”När hon gick in i rummet ryggade hon tillbaka. Framför henne, med penna och papper i högsta hugg, satt Adolf Hitler med grisansikte.

’Jag vill förstå hur man använder den här fantastiska tekniken du har utvecklat och vad den har för konsekvenser’, sa han.”

Drömmen gav Jennifer Doudna onda aningar som hon inte kunde skaka av sig. Och de stegrades ytterligare när hon fick höra talas om det företag som en entreprenör i San Francisco hade grundat samma vår: Happy Healthy Baby. Affärsidén var att redigera generna hos ett embryo och på det sättet erbjuda föräldrarna ett barn med de önskade egenskaperna. Om Doudna inte hade insett det förr så begrep hon nu med full styrka att genredigering är ett ämne där principer måste etableras, restriktioner upprätthållas – och kunskap spridas.

Det finns ingen människa som inte har nytta av att förstå hur livet fungerar, summerar Walter Isaacson sin bok om Jennifer Doudna:

”Det är bra att vissa människor har starka åsikter om användningen av genmodifierade grödor i mat, men det hade varit ännu bättre om fler av dem visste vad en genmodifierad organism är. Det är bra att ha starka åsikter om genredigering på människor, men det är ännu bättre om man vet vad en gen är.”

I det ärendet har Walter Isaacson gett oss ett ovärderligt bidrag: femhundra sidor spännande text om en vetenskaplig gärning, som kan förstås av vem som helst som är intresserad.