Nu har kriminaliteten nått sådan omfattning att ”något måste göras”. Och vi vet vad som måste göras, om vi betraktar vunna erfarenheter. För 30 år sedan lyckades man in New York minska antalet mord med 80 procent. Erfarenheterna därifrån är tydliga:

Det hjälper inte med ”hårdare tag” mot de grövsta brotten och de grövsta kriminella. Man måste ingripa snabbt och bestämt mot de allra minsta brotten och ordningsförseelserna. Sådana begår de grova brottslingarna vanemässigt mycket oftare än de riktigt grova brotten, så de fångas lättare.

Men viktigast är att samhället stryper rekryteringen av ungdomar. Där gäller samma princip. Man måste ingripa snabbt och bestämt även mot de allra minsta brotten, för att visa att samhället vill och kan upprätthålla ”lag och ordning”. Det måste börja i skolan!

I Sverige får de unga lära sig motsatsen: Den unge som är oförskämd och slår läraren får ett skadestånd på tiotusentals kronor, därför att läraren blev förbannad och muttrade något lika oförskämt, medan läraren får sparken för att han inte var en ängel.

Den 15-åring som blivit känd för buskörning med mopeden och trakasserier mot barn och vuxna blir till slut dömd att gå till en sosstant för samtal en gång i veckan. Efter tre gånger har hon inte tid med honom, så han slutar gå dit. Polisen hämtar honom inte. Ingenting händer.

15-åringen får tydligt demonstrerat att dagens samhälle varken vill eller kan upprätthålla lag och ordning.

Vi måste erkänna att det är fullständigt normalt att ungar busar och ibland gör något förbjudet. Det är ingen stor sak och en tillrättavisning skall inte heller behandlas som en stor sak med teknisk bevisning och process i tingsrätten. Istället skall en mild men bestämd påföljd dömas ut lika snabbt och enkelt som en fotbollsdomare dömer till utvisning.

Den påföljd jag föreslår är elektronisk övervakning med en ”lokator” i form av ett armbandsur. Med GPS-systemet noterar den löpande var bäraren befinner sig och rapporterar platsen till en dator. Tekniken är så billig att den finns i de flesta mobiltelefoner idag.

För barn under 15 år bör datorn stå hemma hos föräldrarna. Dessa kan då utöva den övervakning av sina barn, som de faktiskt redan har ansvaret för. De kan behöva assistans från socialkontoret för installation och drift av systemet. Då föräldrarna deltar frivilligt, är arrangemanget helt förenligt med dagens lagstiftning.

Det praktiska genomförandet bör provas ut av en projektgrupp med förståelse för psykologi. I kontakter med justitieutskottet och socialutskottet har jag erfarit att en kommun har stora utsikter att få anslag för en sådan projektgrupp.

Finns det i ledningen för traktens kommuner, någon som ser frågan så viktig att den motiverar en ansökan om anslag?

Sture Åström

civ.ing.

företagare