Jag är glad över mycket i den svenska pandemihanteringen. Men det finns mycket att lära. I en krönika i HD/Sydsvenskan belyser Johan Anderberg hur panik bland världens befolkning kan piskas upp och användas för att motverka demokrati och befästa auktoritära och destruktiva maktstrukturer, och hur ensam den kan vara som faktiskt pekar på behovet av besinning.

Även Sverige kommer att behöva rannsaka, även om vi just nu leder ligan i sans och balans under coronapandemin. Problemet, som artikeln inte belyser, är att vi fortfarande inte kan diskutera nyktert kring frågan om den globala satsningen på massvaccinering som dominerande medicinsk åtgärd för att hålla influensan och dess bisjukdomar på mattan. Demoniseringen av dem som önskar en självständig och vetenskapligt kunnig granskning från media och av politikers, läkemedelsföretags och myndigheters – nationella såväl som internationella – ageranden och vägval, fortgår.

Det är inte nyttigt att folk som vill veta, framställs som extrema högeranarkister. Det skapar en polarisering mellan människor, vidmakthåller en tystnadskultur och fördröjer analys och gemensam lärdom av händelsen. Jag hoppas att demoniseringen upphör så att vi kan få en ännu friskare och mer transparent debatt.

Annika Román

Förslöv