Jesper Fundberg, etnolog och lektor vid Malmö universitet, diskuterar manlighetens eventuella kris (Aktuella frågor 17/4). Han undrar: ”Vilken kris är manligheten i?” Men hans fråga är felställd.

Det finns inte en homogen manlighet. De flesta män brottas med olika tolkningar av maskulinitet och försöker hitta en personlig väg till något de vill leva med. Jesper Fundberg påpekar att han som maskulinitetsforskare har mötts av frågan sedan 1990-talet. Men diskussionen om vad det är att vara man har pågått sedan århundraden tillbaka. Den är existentiell, och förtjänar att tas på allvar.

Jesper Fundberg hävdar att ”i debatten om manlighetens kris låter det som om att det är kvinnor som utsätter män”. Att försöka erövra en offerroll är kanske lockande för män som känner sig utsatta, men de flesta män upplever nog den maktlösa positionen som omanlig. De har fått lära sig att sårbarhet och självömkan inte är attraktivt. Samtidigt går det inte att blunda för pojkars utsatthet i förskola och skola.

Det är väl dokumenterat att fler pojkar än flickor misslyckas i skolan. Och risken för att inte få ett fullständigt gymnasiebetyg och bli arbetslös ökar om man lägger till faktorer som klass och etnicitet, arbetar- och invandrarbakgrund.

Det är naturligtvis inte kvinnors och flickors fel att pojkar misslyckas i skolan. Det finns ett samhällsansvar där lösningarna måste sökas på strukturell nivå, i hur skolan är organiserad och vilken funktion skolan ska ha i samhället.

Om skolan ska vara en väg in i framtiden, kan inte pojkar i första hand ses som representanter för patriarkatet.

Jesper Fundberg tar upp att vi i ett globalt perspektiv lever under den mest hotfulla manligheten på årtionden, med krig och konflikter som handlar om att män vill behålla hedern, ansiktet och kontrollen. Klassisk manlighet som värnas till varje pris, bland annat genom systematiska våldtäkter av kvinnor. Fundberg påpekar också att i Sverige ökar mäns våld mot kvinnor. Allt är förfärligt och om det är den enda formen av manlighet han kan föreställa sig verkar det högst rimligt att utestänga pojkar och män från skola och omsorg.

De män som försöker ge sig in på yrken som av tradition dominerats av kvinnor borde kanske vara beredda på att mötas av misstänksamhet? Det är ju ingen nyhet att både män och kvinnor som bryter mot könsnormer stöter på motstånd.

Jag har ägnat snart 50 år åt att försöka förstå varför män inte tycks vilja arbeta i förskolan. För mig är den låga andelen sökande män till förskollärarutbildningen ett bekymmer, men det verkligt sorgliga är att så många män avbryter utbildningen. På något sätt inser männen att de inte hör hemma i den kvinnliga värld som förskolan och skolan utgör.

När skolforskare diskuterar studiemisslyckanden prövas olika teorier.

Den dominerande förklaringsmodellen har länge varit individualiserande. Studenten är ”svag” men kunde kanske ha räddats med ”stöd”.

I en ny stor ännu opublicerad undersökning som Lunds universitet gjort av nya studenters upplevelse av att påbörja högre studier, lyfts betydelsen av att ”höra till” och uppleva studierna som meningsfulla fram ur olika perspektiv. I det insamlade materialet återkommer spännande frågor om vad som händer i mötet mellan studieovana studenter från marginaliserade grupper och ett traditionsrikt universitet. Vem knäcker koden och hittar den gemenskap som de flesta studenter tycks vara beroende av? Distansstudier förstärker utslagningen. På nätet kan ingen höra dig skrika.

Här skulle Fundbergs maktanalys kring mäns svårigheter och privilegier kunna lägga grunden för en inkluderande utbildning, men då måste han höja den retoriska nivån. Vem är det som påstår att kvinnor skulle vara “ofelbara gudinnor” och varför förlöjliga krisande mäns förväntningar om uppmärksamhet?

Kanske finns det till och med delar av ”manligheten” som fortfarande är värda att försvara? Idag riskerar unga män som brottas med identitetsfrågor att hamna i den nya tidens maskulinitetsgurus klor. Jordan B Peterson erbjuder en mycket traditionell ansvarstagande maskulinitet och Andrew Tate lockar med kvinnoförakt och raggningstips. Jesper Fundbergs generaliseringar och skuldbeläggningar riskerar att få icke avsedd effekt.

En smygavlyssnad anekdot från min tid på lärarutbildningen i Malmö kanske kan förklara varför så många pojkar och unga män lämnar dagens skola. Ett gäng killar står utanför lektionssalen och diskuterar. Efter några månader tycker de sig ha identifierat ett mönster. “Jag undrar vad vi ska skämmas över idag?”

SKRIBENTEN

Mats Olsson, tidigare lärarutbildare vid Malmö universitet och pensionerad förskollärare

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.