Under de senaste åren har Kina markant ökat sitt ekonomiska inflytande i Sydamerika och gått om USA som kontinentens främsta handelspartner.

Trots president Joe Bidens uttalade ambition att mota Kinas geopolitiska ambitioner, verkar han inte riktigt ha lagt märke till Kinas växande närvaro i USA:s södra grannländer. Det är både förvånande och skrämmande, inte minst eftersom Sydamerika spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna.

Brasiliens president Luiz Inácio da Silva uppmanade i april USA att sluta underblåsa kriget i Ukraina. Hans uttalande var bara det senaste tecknet på USA:s vikande inflytande i regionen. Och på Bidenadministrationens oförmåga att hantera situationen.

USA:s ointresse för Sydamerika är inget nytt. Efter en rundresa 1982 sade president Ronald Reagan att han till sin förvåning upptäckt att Sydamerika består av en rad olika länder. Hans uttalande speglade en omfattande okunskap om en mångskiftande kontinent med runt 430 miljoner invånare, rika mineraltillgångar, enorma jordbruksområden och mer än hälften av planetens återstående bestånd av tropisk regnskog.

Det är inte överraskande att Kina visar livligt intresse för Sydamerika. Intresset är ömsesidigt.

Kina är inte samma negativa kraft i regionen som Sovjetunionen var, trots att en del politiker i USA gärna sätter likhetstecken mellan de båda staterna.

Kina betalar bra för det landet köper i Sydamerika och har etablerat sig som en ledande långivare som förser skuldsatta länder med finansiering, om än under vissa villkor (som att köpa kinesiska varor och tjänster) och Kina tar lätt på Världsbankens och Internationella Valutafondens riktlinjer mot korruption.

Å andra sidan har Kina, till skillnad mot USA, inte ertappats med att stödja politiska kupper utomlands under det senaste århundradet.

Den kinesiska närvarons miljöpåverkan i Sydamerika är emellertid djupt oroande.

Kinas omättliga aptit på sojabönor är en stark drivkraft för avskogningen i Brasilien och krympande betesarealer i Argentina. Intresset handlar också om Kinas ökande behov av vatten, som fortfarande är en rik resurs i Latinamerika men knapp i Kina.

USA och Europa måste erkänna att om den globala uppvärmningen ska kunna bromsas, krävs samarbete med länder som Brasilien för att bevara regnskogen och för en övergång till förnybar energi.

Kina inser betydelsen av att bekämpa klimatförändringarna, men regimens omedelbara mål är att överta USA:s plats som världens viktigaste ekonomi och etablera Kina som en jämbördig makt. Utsläppsbegränsningar och minskad klimatpåverkan i Sydamerika hör inte till Kinas viktigaste prioriteringar.

En anledning till att USA missar det som sker i Latinamerika är att där har varit tämligen fridfullt det senaste seklet. Monroedoktrinen från 1823 inkorporerade hela Latinamerika i USA:s intressesfär och har sedan dess effektivt förhindrat främmande makter att etablera närvaro på kontinenten.

Frankrikes ingripande i Mexiko på 1860-talet brukar räknas som Europas sista försök att upprätta en permanent närvaro i Latinamerika. Först hundra år senare gjorde Sovjetunionen ett försök genom att placera ut kärnvapen på Kuba – och drev världen till randen av ett kärnvapenkrig.

I takt med att USA:s ekonomiska inflytande urholkas, äventyras förmågan att förhindra främmande militära makter i Sydamerika.

Kina har redan etablerat en station för rymdobservationer i Patagonien och pressar Argentina för att få bygga en marinbas. Med tanke på att Argentina har en skenande inflation och en populistisk regering kan Kina mycket väl få som landet vill. Venezuela, en gång den amerikanska vänsterns favoritland, är nu mycket mottagligt för såväl kinesiskt som ryskt inflytande efter decennier av katastrofal ekonomisk politik.

Argentina och Venezuela har upplevt de mest omskrivna ekonomiska nedgångarna i Sydamerika. I många andra länder har covidpandemin begränsat tillväxten och förstärkt klyftorna i befolkningen. Hela kontinenten har genomgått en vänstervridning och president Lulas uttalande om Ukraina antyder utrikespolitiska kursändringar som inte ligger i USA:s intresse.

Bidens administration måste lägga kraft på att mota Kinas inflytande i Sydamerika. Genom att hjälpa länderna att förbättra sina utbildningssystem, stödja sparande som kan användas för offentliga investeringar och produktivitetshöjande strukturreformer, kan USA bidra till att utveckla en varaktig ekonomisk blomstring på kontinenten.

För att underlätta övergången till förnybar energi måste Västvärlden förse Sydamerikas skuldstressade och kapitalfattiga regeringar med långsiktiga bidrag istället för lån. Och, med tanke på Kinas växande inflytande i världen och Sydamerikas betydelse för klimatomställningen, måste USA börja intressera sig för sina grannar i söder.

SKRIBENTEN

Kenneth Rogoff har varit chefsekonom vid Internationella Valutafonden. Han är nu professor i ekonomi vid Harvarduniversitetet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.