Så ser vi återigen en något yrvaken diskussion om euron, lagom till Europadagen idag. Det verkar ske regelmässigt; när den svenska kronan rasar i värde väcks diskussionen om fördelar och nackdelar med att byta kronan mot den mer stabila europeiska valutan.

Då brukar opinionen gå eurons väg, när importen blir dyrare och utlandsresan tär ytterligare på familjens ekonomi.

I Skåne känns kronfallet än mer dramatiskt. Danskar kommer med ”nu är det REA” i blicken och vissheten om att det går 66 danska kronor på en svensk hundralapp.

De höga matpriserna och inflationen i Sverige har många orsaker, att den svenska kronan är ovanligt svag gentemot euro är en av dem.

Några ekonomiska skäl till att den svenska ekonomin skulle vara sämre rustad än den danska finns inte: två små länder i Europa, exportberoende, små valutor med en likartad nordisk välfärdsmodell. Det senaste decenniet har dansk ekonomi vuxit och BNP-utvecklingen är starkare än i Sverige, men det förklarar inte den stora skillnaden mellan de två ländernas valutor.

Liksom i Sverige avvisade danskarna i en folkomröstning införandet av euron år 2000, men Danmark har bundit kronans värde till euron så att landet i praktiken är medlem i EMU, den ekonomiska och monetära unionen, utan rösträtt. Det är en viktig förklaring till det ökande resandet över Öresund.

För oss innebar Sveriges EU-medlemskap också ett bejakande av idén att införa euron. Sverige fick heller inget lagligt undantag som Danmark och Storbritannien.

Joakim Nergelius, professor i juridik, har på ett pedagogiskt sätt förklarat hur EU:s lagstiftning fungerar och vilka villkor som gäller för medlemsländerna och valutasamarbetet. Enligt hans mening ålägger fördraget respektive medlemsland att införa den gemensamma valutan när ett land uppfyller de så kallade konvergenskriterierna.

EU kan inte tvinga Sverige att överge kronan, men faktum kvarstår – Sverige har inget juridiskt undantag.

Av de länder inom EU som blev medlemmar före den stora utvidgningen 2004 är det nu bara Sverige som inte deltar fullt ut i EMU. Danmark har ett undantag i sitt medlemsfördrag. Allt fler länder har bytt över till euron, tidigare i år gick Kroatien över till den gemensamma valutan.

Euro är nu betalningsmedel i 20 av EU:s 27 medlemsländer och förtroendet bland medborgarna är högt för den gemensamma valutan.

Tanken på ekonomisk samordning också inom det monetära området aktualiserades tidigt under det europeiska samarbetet, men tog rejäl fart under 60-70-talens valutaoro.

När Berlinmuren föll och Tyskland skulle återförenas blev den gemensamma valutan en viktig del av det nya Europa och det nya Tyskland. Frankrike krävde ytterligare demokratisk försäkran om ett återförenat och stabilt Tyskland, ”ett penningpolitiskt inbäddat Tyskland”. Den dåvarande tyske förbundskanslern Helmut Kohl tog en politisk och ekonomisk risk när Tyskland övergav den starka D-marken. Men Kohl insåg att priset för ett enat Tyskland var euron.

Det är ingen överdrift att påstå att den gemensamma valutan banade väg för det enade Europa som vi ser idag.

Införandet av euron har inte varit gratis, varken ekonomiskt eller politiskt. Sverige har i stort sett gått skadefritt, och har betett sig som den fripassagerare många inom EU uppfattar Sverige.

Men Sverige gick inte med i EG/EU av solidaritet med övriga Europa, det handlade om första hand om möjligheten till ekonomiska fördelar. Symptomatiskt är att omsvängningen till EG/EU var en av många punkter i ett krispaket 1990–91 för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem.

Sverige gick med i EG/ EU först när andra alternativ var uttömda. Det är en strategi som fortsatt. Sverige är fortfarande inte medlem i bankunionen och heller i det gemensamma åklagarsamarbete som ska bekämpa fusk med EU-bidrag. Bara Sverige, Polen och Ungern står utanför. Det är ett intressant sällskap.

Detta halvår är Sverige ordförande i EU. Det ger landets ministrar en unik insikt och kunskap om hur EU-samarbetet fungerar och hur andra medlemsländer tänker. Kanske kan det så småningom leda till ett samtal om eurons för- och nackdelar.

En god början vore att förstå att den gemensamma valutan handlar om så mycket mer än bara mynt och sedlar. Regeringen har ett stort ansvar för att Sverige inte lämnas utanför.

SKRIBENTERNA

Olle Schmidt (L), före detta Europaparlamentariker

Cecilia Malmström, före detta EU-kommissionär

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.