”Varför berättar ni inte vilka som ligger bakom de här brotten. Varför mörkar ni. Det ska kosta att vara kriminell”.

Mejlet kommer i samband med en publicering rörande en man som åtalats för grov våldtäkt mot en rörelsehindrad kvinna.

Det är inte första och sannolikt inte det sista mejlet jag som chefredaktör får rörande hur vi resonerar kring namngivning av dömda eller misstänkta brottslingar.

Att publicera namn eller inte är en av de vanligaste frågorna man ställs inför som ansvarig utgivare på en tidning. På Helsingborgs Dagblad når vi hundratusentals människor med vår journalistik varje dag. Med det genomslaget är det vår skyldighet att alltid överväga vilka konsekvenser en namnpublicering kan få.

I sammanhanget är det viktigt att påminna om tidningens uppdrag. Vi rapporterar nyheter, granskar makten och har ambitionen att berätta och förklara skeenden i det samhället vi bevakar.

Vi är inte åklagare eller domstol.

En tidning ska inte heller fungera som en offentlig skampåle.

Som utgivare kommer jag därför aldrig publicera ett namn för att straffa någon.

I de pressetiska regler den svenska tidningsbranschen upprättat står bland annat följande:

”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”

Håll i minnet att allmänintresset avser något som är viktigt ur ett samhällsperspektiv, något som allmänheten har ett berättigat intresse att ta del av. Det ska inte förväxlas med ett allmänt intresse eller nyfikenhet.

Därför finns det en rad övervägande och frågor att ta ställning till innan vi väljer att namnge.

• Är det viktigt för läsarna för att förstå en händelse eller ett skeende?

• Hur allvarliga är anklagelserna? Står publicitetsskadan i proportion till vad personen kritiseras eller misstänks för.

• Vem riskeras att skadas av publiceringen? Det handlar inte bara om personen som namnges utan publiceringen kan drabba anhöriga eller offer.

• Har personen någon form av maktposition? En person med stort inflytande i samhället får stå ut med hårdare och mer närgången granskning än en privatperson.

• Finns det skäl att varna för en person eller ett företag?

Att praktisera en försiktighet och återhållsamhet i frågan om namngivning tycker jag i grunden är bra. Det betyder inte att vi som tidning tummar på vår granskande roll. En journalistik, som inte ställer makten mot väggen eller som inte berättar om det läsarna behöver veta, är inte mycket värd.

Ibland kommer det att kräva att vi publicerar namn. Ibland inte.