När jag efter ett besök på Helsingborgs lasarett skulle cykla hem, konstaterade jag att bakdäcket närapå var platt. Halvfullt eller halvtomt, beroende på sinnesstämning.

Nåväl, jag ledde cykeln bort till luftautomaten vid Arenan på Mellersta Stenbocksgatan, fyllde bakdäcket och trampade raskt iväg. Jag kom en bra bit längs Hävertgatan när jag märkte att luften blev knapp, både i lungorna och i bakdäcket.

Då funderade jag på en slags bensinmacksstafett, genom att ta mig från en mack till nästa och ledde cykeln till Preemmacken vid Ängelholmsvägen. Tji fick jag. Ingen luft – ur funktion. OK, jag tog mig till Cirkle K på andra sidan gatan, men nix pix – inga möjligheter att fylla på luft i ett cykeldäck.

Jag fortsatte min vandring norrut längs Berga Allé och tänkte att det säkert är många som cyklar, både anställda och besökare till de olika företag och Polisen som finns här, men ingen tur där heller, vilket är lite märkligt.

Vidare norrut och heureka – Shell på Regementsvägen ger cyklister möjligheter att fylla ett tomt cykeldäck. Fullt tryck och jag tog mig nästan hela vägen ända hem.

Det sorglustiga i historien är att jag dagen innan av Helsingborgs Stad fick en uppmaning om att gå med i ett forskningsprojekt och bli testcyklist. Det funkar tyvärr inte – ingen luft i bakdäcket …

Sålunda, ett bu till Helsingborgs stad som borde kunna placera ut luftautomater lite runt om i staden om man önskar att invånarna skall cykla mera. Framför allt om man kan lägga en miljard på en simhall och 13 miljoner på ett träskjul. Mackarna kan höja servicenivån ett snäpp om man ger cyklisterna möjligheten att fylla på luft.

Eloge till Shell som har denna service.

Jürgen Maase

Helsingborg