I slutet av mars i år publicerade den USA-baserade stiftelsen Future of Life, där en av grundarna är den svenska fysikern Max Tegmark, ett öppet brev med krav på ett halvårslångt stopp för utvecklingen av artificiell intelligens, AI, eftersom den kan vara ett hot mot mänskligheten.

Sedan dess har ett antal välkända personer uttryckt samma farhågor, bland dem AI-pionjären Geoffrey Hinton. Han lämnade nyligen Google för att kunna slå larm om det existentiella hot, den teknik han varit med om att utveckla.

Krav på ingripande från regeringar och myndigheter kommer vanligtvis inte från techföretagen. Och på senare år har branschen envetet motsatt sig alla försök från lagstiftare i USA och EU att reglera techindustrin.

Med tanke på de ekonomiska och strategiska förhoppningar som knyts till generativ AI, det vill säga AI som lär sig mönster och struktur i ingångsdata, finns det inget som talar för självbegränsning eller minskat tempo i teknikutvecklingen.

Däremot har Europaparlamentet röstat för en skärpning av AI-förordningen, the AI Act, det banbrytande ramverk som skapats för att möta utmaningar från traditionella AI-system, för att det också ska kunna användas på nya mer avancerade generativa system som GPT-4.

Som en av dem som var med om att förhandla fram EU:s Digital Markets Act, DMA, inser jag hur viktigt det är att skapa en digital värld som sätter människan i centrum och mildrar negativa följder av den nya tekniken.

Med det finns anledning att vara bekymrad över den fart EU fått upp när det gäller att få fram nya begränsande åtgärder.

Stora språkmodeller som GPT-4, kan skapa sammanhängande texter som är lika bra som människors texter och på ett avgörande sätt förbättra kontorsarbetares produktivitet genom att exempelvis svara på frågor eller redigera texter. I ett läge när länder desperat söker nya sätt att öka produktiviteten, har Europa inte råd att än en gång missa ett tekniskt genombrott som kan öka konkurrenskraften.

Problemet är att Europaparlamentets variant av AI-lagen i verkligheten är ett förbud mot utveckling av stora språkmodeller.

Ett annat problem är att alltför snabba beslut kan leda till att Europa och USA än en gång inte lyckas enas kring ett gemensamt ramverk för techindustrin. Hittills har diskussionerna präglats av missuppfattningar och missförstånd, och båda sidor har utan samordning fortsatt driva igenom sina egna initiativ.

EU har under de senaste åren antagit åtskilliga långtgående lagförslag för att reglera techsektorn, som GDPR, dataskyddsförordningen, DSA, lagen om digitala tjänster och DMA, lagen om digitala marknader – ibland till priset av försämrad konkurrenskraft.

USA har däremot varit långsamt med att införa nya regleringar, bland annat på grund av partipolitiska meningsskiljaktigheter eller av oro för att inskränka yttrandefriheten.

Trots att ett gemensamt ramverk är nödvändigt för att garantera rättvisa konkurrensvillkor, finns det inte mycket som tyder på att Europa och USA lyckas enas kring det. Båda vill ha regleringar som ligger i linje med de egna behoven och prioriteringarna.

Oförmågan att finna en gemensam plattform har lett till kortsiktighet, ineffektivitet och vidgade klyftor, samtidigt som varje ny regel och lag gör det än svårare att uppnå samordning. Även politiskt får det konsekvenser. När demokratier inte kan enas kring gemensamma värderingar och mål, frodas icke-demokratiska regimer och rörelser.

Förändringskraften i de stora generativa språkmodellerna – som att genomgripande socioekonomiska omvälvningar gör att miljoner arbetare mister sina arbeten – understryker behovet av samordnad lagstiftning. Det kräver eftergifter:

• EU behöver bromsa takten i lagstiftningen kring AI.

• USA måste hitta sätt att ena Demokraterna och Republikanerna i kongressen.

Att uppnå samsyn kring regleringar och lagstiftning blir inte lätt, men är trots allt bästa vägen till en långsiktig lösning.

Banksektorns anpassning till digitaliseringen har blivit viktig för hur vår tids ekonomier och samhällen fungerar. Finansindustrin lyder under regleringar som ska ge stabilitet och rättvisa, tillsynslagstiftning och ramverk mot bland annat bedrägerier och korruption.

Regleringen av techindustrin är däremot fragmentarisk och ineffektiv. Det krisläge som har uppstått kan vara en unik möjlighet att ändra på den saken, så att både Europa och USA kan dra nytta av generativ AI:s enorma möjligheter och samtidigt få den nya tekniken att utvecklas etiskt och ansvarsfullt.

Översättning Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Cédric O var statsråd för digital ekonomi i Frankrike mellan 2019 och 2022.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.