Villkoren för sjuksköterskor i vården har idag många likheter med hur det var för 100 år sedan när vi bodde på sjukhusen och inte fick gifta oss om vi ville arbeta kvar. Nej, vi bor inte längre på sjukhusen i bokstavlig bemärkelse, vi är folkbokförda på en egen adress och har egna bostäder. Men ändå kan det kännas som att man bor på sjukhuset med tanke på hur många timmar som man tillbringar där. Och gifta oss får vi, även om det kan vara svårt att kombinera arbetsliv med privatliv och föräldraskap.

Men nu som då ändras redan ohållbara scheman med kort varsel och gör det svårt att få ihop tillvaron. Scheman läggs utan hänsyn till dygnsomställning, tillräcklig återhämtning mellan arbetspass eller aktuell forskning som visar hur hälsosamma scheman kan se ut.

Jag har ofta långa arbetspass på mer än tio timmar, kort vila mellan arbetspassen liksom jour och beredskap utöver min ordinarie arbetstid, där jag måste stå till arbetsgivarens förfogande. Inom de av sjukvårdens verksamheter där jour och beredskap ingår är dessutom ersättningen dålig. Övertiden kan innebära att man måste arbeta över en stund, ytterligare ett pass direkt efter sitt ordinarie pass eller på en ledig dag.

Att inte kunna veta när jag kan räkna med att gå hem från jobbet eller vara säker på att vara ledig på min enligt schemat lediga dag är stressande och svårt att kombinera med mitt övriga liv.

Raster och pauser får man bara om verksamheten tillåter det, det vill säga om vi är tillräckligt många sjuksköterskor och arbetsbelastningen inte är för hög.

Inför sommaren uppmanas jag att ”sälja” delar av min sommarsemester, alltså att inte ta ut alla mina fyra lagstadgade semesterveckor, och helst arbeta ytterligare övertid. Att få semester någon annan period under året är inte heller en självklarhet.

Arbetet gör att kollegor till mig väljer att gå ner i tid för att arbetsmiljön gör att de inte orkar jobba heltid. Av samma orsak är det vanligt att äldre kollegor väljer att gå i pension i förtid. Båda innebär val som påverkar människors inkomst och pension till det sämre.

Hur kan det vara att vi sjuksköterskor på många sätt är tillbaka till hur det var för 100 år sedan? En bidragande orsak är att arbetsgivarna ofta inte har hängt med i vad som krävs av en modern arbetsgivare när det gäller lön, löneutveckling, karriärmöjligheter, arbetsvillkor, ledarskap, medarbetare, arbetsmiljö, arbetsbelastning och arbetstider. Det har gjort att det just nu finns 14 000 sjuksköterskor som har valt att sluta inom yrket, enligt Socialstyrelsen.

Bristen på sjuksköterskor gör att arbetsmiljön på många arbetsplatser är undermålig, något som får till följd att det är svårt för dem som jobbar kvar att orka och må bra ett helt yrkesliv. Många är lojala mot kollegor och patienter och hjälper till att hitta och genomföra lösningar – istället för att låta arbetsgivaren göra det och ta sitt ansvar.

För att invånare och patienter i Skåne ska få en säkrare och mer tillgänglig vård måste arbetsgivarna – Region Skåne, kommunerna och privata vårdgivare – ta sitt ansvar. Det behövs fler sjuksköterskor och för att de ska vilja och orka arbeta inom vården behövs bättre förutsättningar och villkor.

Både patienter och sjuksköterskor blir lidande om vi ska behöva vänta längre på bättre villkor.

SKRIBENTEN

Malin Tillgren, legitimerad barnsjuksköterska och ordförande i Vårdförbundet avd Skåne

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.