Häromdagen blev jag åthutad av en dryg stockholmare i mataffären när jag råkade stöta till hans kundvagn. Iklädd urtvättade sommarshorts gjorde han sig bred i butiken. Då rann sinnet på mig och jag beslutade mig för att skriva en text om fenomenet ”sommar-stockholmare”. Liten hämnd är också hämnd.

För det är nu de invaderar Skåne likt Egyptens gräshoppor – sommar-stockholmarna. Efter övervintringen i Stockholm tar de sina sommarhus i besittning. Och det handlar inte om några stugor utan just hus. Dyra hus som de har trissat upp priset på så att ingen normalskåning ska ha råd att köpa dem. Jodå, vi har fattat hur förmögna de är!

Allt fler hus står tomma och mörka mer än halva året, sorgligt övergivna av sina ägare. Villakvarteren i vårt lilla kustnära samhälle liknar hockeyproffsens tandgluggar med sina svarta hål under vinterhalvåret. Ingen vacker syn!

De är dessutom lätta att känna igen, sommar-stockholmarna. Det räcker med att ta en promenad längs bygatan för att upptäcka dem. Om du möter någon som ser rakt igenom dig är det med största sannolikhet en sommar-stockholmare. Vi bybor har vett att hälsa när vi stöter på varandra, antingen vi känner varandra eller inte. Men inte ska de väl behöva anpassa sig till vårt sätt att leva, de kommer ju från huvudstan.

Svårt med språket har de också. Att ta seden dit man kommer är för dem ett okänt begrepp. I affären envisas de med att köpa ”färskpotatis” när varje vettig skåning vet att det heter ”nypotatis”. Möjligen är pärorna fortfarande färska när de når Stockholm, men här nere, där de odlas, är de vid den här tiden alldeles nyskördade.

Högljudda och krävande brer de ut sig och tar plats. Ett par sommar-stockholmare i vår by krävde att grannen till deras sommarhus skulle ta ner sin röd-gula skånska flagga, eftersom de kände sig kränkta och diskriminerade. Hade jag varit den grannen hade jag skaffat dubbla flaggstänger.

Men egentligen är det inget nytt. Skåne har ju varit ockuperat av svenskarna sedan 1658. Härskarfolket vill ha sina privilegier. Och vi kan bara konstatera: Ränderna går aldrig ur!

Siw Thorén