Allt fler svenskar har blivit mer positiva till Israel över tid. Kommer utvecklingen att vända på grund av Israels nuvarande inrikespolitiska kris, en kris som skakar den liberala demokratin i grundvalarna?

Min doktorsavhandling, som ännu inte är presenterad, visar att 28 procent av svenskarna är intresserade av Israel-Palestinakonflikten. Siffran kommer från en undersökning som gjordes av Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet 2020 som en del av avhandlingen.

28 procent är förhållandevis mycket med tanke på att svenskarnas intresse för utrikespolitik är låg i jämförelse med andra politikområden.

Undersökningen visar att 33 procent svenskarna har en negativ inställning till Israel. En jämförelse mellan 2020 års undersökning från Surveyinstitutet och undersökningar som gjort av SOM-institutet vid Göteborgs universitet mellan åren 2006 och 2015, visar att delar av den svenska befolkningen blivit allt positivare till Israel.

År 2006 var sex procent positiva till Israel. I 2020 års undersökning hade siffran stigit till tio procent. Det är en remarkabel ökning. Resultatet visar även att de flesta som är positiva till Israel också sympatiserar med de nuvarande regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

Det finns flera förklaringar till att svenskarna blivit mer positiva till Israel, bland annat att konflikten mellan Israel och Palestina – under tiden för undersökningen – hade en längre tid av förhållandevis lugn.

Andra faktorer är dels Israels hantering av coronapandemin, dels att de så kallade Abraham-avtalen – normaliseringsavtalen mellan Israel och de fyra arabstaterna Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan – nyligen undertecknats.

Ett annat argument är att Israel-Palestinafrågan använts som ett redskap i den svenska inrikespolitiska debatten. Den dåvarande högeroppositionen utnyttjade regeringen Löfvens dåliga relationer med Israel som ett redskap för att ifrågasätta regeringsdugligheten, något som resulterade i en alltmer polariserad debatt.

De svenska riksdagspartierna har en relativt tydlig uppdelning i sin inställning till Israel och Palestina. Även om alla tror på en tvåstatslösning och fördömer våldet från båda sidor, har de olika sätt att förhålla sig till konflikten.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna stödjer tydligare palestiniernas kamp medan Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Moderaterna står upp för Israels rätt att försvara sig. Centerpartiet har en mer neutral position.

Ett av de vanligaste argumenten för att stödja Israel, som förenar högerpartierna, är landets position som liberal demokrati.

Representanter från de fyra högerpartierna har återkommande lyft upp behovet att stödja Israel, ”Mellanösterns enda demokrati” eller ”enda långvariga demokrati”. Demokratiargumentet har varit centralt i partiernas stöd för Israel och betoningen har ofta varit på de liberala värdena.

Den nuvarande inrikespolitiska konflikten i Israel, mellan den sittande regeringen – som beskrivs som landets mest extrema högerregering någonsin – och den vänsterliberala oppositionen är en av landets mest allvarliga inrikespolitiska konflikter någonsin.

I januari presenterade regeringen ett antal nya lagförslag vars syfte var att reformera landets rättssystem. Motdemonstrationerna blev så omfattande att regeringen till slut fick backa från lagförslagen. Men häromveckan röstades ett av lagförslagen igenom. Det innebär att maktbalansen mellan Knesset (parlamentet) och Högsta domstolen förändrats.

Paradoxen i det som sker i Israel är att båda sidor argumenterar för landets demokrati.

Premiärminister Benjamin Netanyahu bedyrar att den israeliska demokratin inte påverkas av den nyligen godkända lagändringen. För regeringen handlar det om att göra demokratiska majoritetsbeslut möjliga. Idag anses Högsta domstolen ha oproportionerligt stor makt, där domstolen i princip kan avfärda de folkvaldas beslut, genom vad som kallas rimlighetsprincipen.

Tanken är att domstolar inte längre ska kunna stoppa ”orimliga” beslut från politikers och ämbetsmäns sida. Idag är rimlighetsprincipen ett av Högsta domstolens verktyg i kampen mot korruption och maktmissbruk.

Samtidigt sätter oppositionen likhetstecken mellan vad som sker i Israel och det som skett med demokratiutvecklingen i länder som Polen och Ungern. För oppositionen handlar det om att rädda liberala värden, minoriteters rättigheter samt bevarandet av maktbalansen, något som är fundamentalt för en sund demokrati.

I höst ska Högsta domstolen besluta om lagändringen. Om domstolen använder sin nuvarande makt kan domstolen bedöma att lagen är orimlig och därmed ogiltigförklara den, vilket är den största paradoxen.

I Sverige är Israel-Palestinafrågan en av de mest polariserade frågorna i den utrikespolitiska debatten. Ifall Israels position som liberal demokrati försämras på samma sätt som oppositionen förutspår, finns det anledning att tro att polariseringen avtar.

Stödet för Israel har aldrig varit så stort i Sverige som nu, men den inrikespolitiska utvecklingen i landet gör av allt att döma att svenskarnas syn på Israel förändras. Följaktligen kommer också svenskarnas syn på Israel-Palestinakonflikten att påverkas.

SKRIBENTEN

Maria Owiredu, doktorand i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.