”Du har haft en jäkla otur, helt enkelt.”

Anders Vendel kunde inte fatta vad läkaren precis hade sagt. Frun Mikaela Burman Vendel ställde alla frågorna. Kan man inte operera? Stamcellsoperation? Cellgifter? Strålning?

– Men svaret var hela tiden nej. Läkaren hade svar på allt. Han sade att jag hade mellan fem och tolv månader kvar, säger Anders Vendel.

Det är en klart medtagen 52-åring som sitter vid kafébordet i Slottsstaden i Malmö. För lite mer än tre månader sedan levde den skånske kockprofilen ett drömliv på Bermuda med sin fru. Han arbetade som privatkock och hon som sommelier för en miljardärfamilj på ön mitt ute i Atlanten.

– Det var helt fantastiskt. Familjen vi jobbade för reste så mycket, så vi hade sexton veckors semester om året och vi förälskade oss i ön, säger Anders Vendel.

En dag i april skulle ett rutinbesök hos doktorn vända upp och ner på allt. Ett blodprov visade ”konstiga levervärden”. Snart hade man hittat en liten tumör i gallgången.

– De skickade mig till några av världens bästa läkare i Boston och allt kändes lugnt. Det skulle lösa sig, säger Anders Vendel.

Men vid operationen hittade man fullt av pyttesmå tumörer samtidigt som vävnaden var så skör att det var svårt att sy.

– Efter det är allt en jäkla dimma, säger Anders Vendel.

Mikaela Burman Vendel som satt vid sin makes sjukhussäng sexton timmar om dagen under en månad har bättre koll på allt som hände under de här dagarna.

Operationerna följde på varandra och under tiden kunde han inte äta, utan gick ner 18 kilo. Trots allt detta hade han en tro på att allt skulle lösa sig.

Men det fanns ett helt annat bekymmer. De hade flygbiljetter att lämna Bermuda för Europa i slutet av maj. Efter tre år på Bermuda var tanken att nu flytta tillbaka för att genomföra ett drömprojekt på Mallorca. Men först en mellanlandning hemma i Sverige.

– Jag trodde att jag skulle åka hem i några veckor och få löst det här med gallvägscancern. Det skulle bli tufft såklart, men jag skulle fixa det. Väl hemma träffade jag en av Sveriges bästa kirurger som hade läst igenom hela journalen från Boston. Det var då jag fick beskedet att det var kört, säger Anders Vendel.

Plötsligt pratades det istället om palliativ vård och att han bara hade några månader kvar.

Vad händer med en sådan som dig då?

– Jag tänkte nog bara på mina barn. Det tuffaste var att berätta detta för dem, säger Anders Vendel.

Mikaela Burman Vendel beskriver det som att hon pendlar mellan sorgens alla faser.

– Man slungas mellan djupaste förtvivlan, förnekelse, ilska… allt. För när jag ser på honom så är han ju min Anders och verkar inte vara sjuk. Smärtan han har kunde ju lika gärna vara gallsten. Det är en overklighetskänsla att veta om att min man kanske inte finns här till jul eller nästa sommar, säger hon.

Nu behöver vi hoppa tillbaka i tiden 34 år. Då tog Lundasonen Anders Vendel sitt första steg in i ett restaurangkök som 18-åring – på Savoy i Malmö.

Efter det har han byggt en imponerande meritlista. Grand Hotel, Johan P och Petri Pumpa var några av restaurangerna han tog sig an innan han 2004 startade eget på Österlen. Mötesplats Österlen, Vendel Ales Stenar och Restaurang Strandskogen följdes snart i Malmö av Sture, Organic Bakery, Fabriken och i Lund även Vendels matrum.

Under här åren kom han två gånger tvåa i svenska Bocuse d’Or-uttagningen, var två gånger finalist i Årets kock och han vann dubbla silver i matlagnings-OS.

2019 gav sig paret Vendel ut på sin internationella resa som ledde till Bermuda.

Men att be Anders Vendel att titta tillbaka på sin karriär är meningslöst.

– Jag har alltid tänkt att höjdpunkterna kommer nästa vecka. Jag tycker det är jobbigt att titta tillbaka, säger Anders Vendel.

– Anders är verkligen den mest icke-sentimentala människan på jorden. Han vill aldrig titta i backspegeln, bara i framrutan, säger Mikaela Burman Vendel.

Men du har onekligen haft ett rykte som en ganska tuff arbetsgivare. Jag har hört många säga att ”Anders Vendel vill man inte jobba för”?

– Det stämmer säkert. Jag krävde mycket av dem som kom in. Levererade man inte så sade jag till dem att de nog borde göra något annat. Jag kanske inte sade det just så snällt. Fast jag har aldrig upplevt att jag varit elak mot någon. Och jag har alltid krävt mest av mig själv.

– Samtidigt har jag fostrat en del fantastiska kockar som jobbat med mig i runt tio år: Alexander Sjögren, Anna Johansson, Håkan Olsson, säger Anders Vendel.

Hans intensiva arbetsliv innebär i sin tur att han idag känner skuld gentemot sina två barn från ett tidigare äktenskap.

– Jag var inte där under barnens uppväxt. Jag jobbade sex dagar i veckan från 08 till 01. Därför känns det viktigare nu än någonsin att träffa mina barn, säger Anders Vendel.

Alltså var det en lycklig slump att paret Vendel nu i somras hittade en andrahandslägenhet i samma Malmökvarter som Anders Vendels båda vuxna barn bor.

Paret är precis tillbaka från tre och en halv vecka i sommarhuset i Grekland. Nu har Anders Vendel kunnat äta ordentligt och gått upp åtta av de förlorade arton kilona. Men en annan del av hans dagliga kostcirkel består av morfin och alvedon. Nu planerar paret att resa ytterligare och samtidigt hinna umgås med familj.

Finns det någon del av dig som ändå tänker att du ska klara detta?

– Hoppet är väl det sista som lämnar en. Men jag har inte börjat med cellgifter ens.

Varför?

– De skulle ha börjat med det i början av juli, men jag har resonerat med mig själv och inte velat. Jag älskar att äta och dricka. Men jag vet att börjar jag med cellgifter så kommer allt att smaka annorlunda. Min favoriträtt kommer att vara den jag avskyr mest. För min del handlar cellgifterna om att skjuta upp det oundvikliga.

Han lyfter på skjortkragen och visar att han redan har en inopererad slang under huden som är kopplad till en dosa. Så allt är förberett för cellgifter.

– Den dagen jag får jätteont då kör vi igång, för då tror de att det kan lindra. Men tills dess vill jag njuta av livet.

Anders Vendel vore kanske heller inte Anders Vendel om han inte hade en sista jobbdröm. Och den är solklart kopplad till hans gallvägscancer.

– Jag är 52 år och har levt ett rikt liv. När jag tänker på barn som aldrig får bli tonåringar på grund av cancer, så är det något helt annat.

Så vad vill du göra?

– Jag skulle ha kunnat dra ihop mängder av fantastiska kockar och arrangerat middagar för att samla in pengar till forskningen. Ingen kock skulle kunna säga nej, för de har stora hjärtan. Men det känns inte schysst för jag vet ju att kockar redan har fullt upp med att hitta en balans med sina familjer.

– Så jag tänker hitta en tung aktör som kan organisera och finansiera detta och se till att kockarna kan få betalt från första början. Det kan vara Cancerfonden, men också restauranggrossister som Menigo eller Martin & Servera, eller Petter Stordalens hotellkoncern som redan har eventkoordinatorer.

– Just nu har jag energi att sätta bollen i rullning och om jag kan göra något bättre för cancerdrabbade barn och deras föräldrar då vill jag göra det, säger Anders Vendel.

Ovissheten om framtiden gör att han inte vet hur mycket tid han har på sig. Samtidigt handlar det om att prioritera sin tid klokt och inte säga ja till vad som helst.

– Jag tycker inte synd om mig själv. Jag är lite Zlatan och tycker mest synd om alla er som inte får träffa mig framöver, säger Anders Vendel och ler.