Utrikesministrarna från 57 muslimska länder har hållit ett möte för att diskutera hur man ska kunna stoppa koranen från att brännas i Sverige och Danmark.

Däremot håller de muslimska utrikesministrarna inga möten för att:

diskutera de terrorhandlingar som utförs runt om i världen i islams namn.

stoppa den massvält som blivit resultatet i Afghanistan efter att talibanerna tagit makten.

ta upp frågan om avrättning av personer genom stening.

varför det är straffbart att älska en person av samma kön.

diskutera hur man kan få slut på de krig som pågår i muslimska länder.

protestera mot att Kina håller 100-tusentals muslimer (Uigurer, kazaker och andra i huvudsak muslimska etniska minoriteter) fängslade i ”omskolningsläger”.

stoppa de väpnade muslimska terrorgrupper i Afrika som mördar, kidnappar och våldtar.

förändra den diskriminering som sker av kvinnor i de muslimska länderna.

Nej, det viktigaste för dessa muslimska diktaturer är att det inte bränns en bok i Stockholm eller Köpenhamn.

Hur reagerar då regeringarna i Sverige och Danmark på allt detta?

Jo, man samlas nu för att diskutera hur man på bästa sätt kan förändra våra lagar och regler för att tillfredsställa kraven från dessa muslimska diktaturer.

När detta då är gjort. Vad blir då nästa steg? Ska lagen om trosfrid (tidigare lagen mot hädelse) som togs bort 1970 återinföras? Det vill säga ska det åter bli straffbart att häda? Alltså att tala illa om Gud eller religioner i stort.

Ska det bli straffbart att påstå att islam eller någon annan religion är falsk, uppmanar till våld, är könsdiskriminerande med mera?

Kanske det i förlängningen innebär att kritik mot en muslimsk diktatur är att betrakta som hädelse eftersom de anser sig agera på Guds uppdrag och därför inte får ifrågasättas?

Jag tycker i och för sig att det är ett otyg att bränna koranen, eller för den delen även andra sagoböcker. Men Sveriges lagar och regler ska inte anpassas efter vad muslimska dikta-turer eller islamistiska terrorister kräver.

Bert Alfson