Johan Anderberg är författare och skribent på kultursidan.

Texten har uppdaterats.

En dag för nästan fem år sedan, i slutet av 2018, satt Elon Musk vid sitt skrivbord på Teslas huvudkontor i Palo Alto i Kalifornien.

Framför sig hade han en liten leksaksbil. Det var en miniatyrversion av ”Model S” – en av Teslas egna bilmodeller. Det var en välgjord leksak.

När Musk plockade isär den såg han att den lilla bilen till och med hade ett fjädringssystem. Han lade också märke till att bilens underrede – dess chassi – var gjutet i ett enda stycke.

Det fick honom att tänka.  

Senare samma dag hade Musk ett möte med sina medarbetare. Han tog då fram bilen och placerade den på konferensbordet.

”Varför kan vi inte göra såhär?” frågade han.

De andra svarade att leksaksbilar och riktiga bilar inte var samma sak. Det fanns till exempel inga gjutmaskiner som kunde tillverka så stora chassin.

Men Musk nöjde sig inte med svaret. Han sade åt dem att lista ut hur det kunde göras. Efter att ha ringt runt till flera företag hittade de till sist en italiensk tillverkare som svarade att de nog skulle kunna tillverka en tillräckligt stor gjutmaskin.

Det funkade, och idag tillverkas bilmodellen Model Y:s underrede ungefär som en leksaksbil. Istället för att svetsa, nita eller koppla ihop hundra olika delar till ett chassi, kan Teslas fabriker idag producera ett helt chassi på åttio sekunder med hjälp av smält aluminium och en gjutform.

Den lilla anekdoten är ganska talande för hur Elon Musk ser på världen och på sin roll i den. Invanda föreställningar, regler, expertis och traditioner är i stort sett bara sociala konstruktioner. Det enda som verkligen betyder något – som i någon mening är begränsande – är fysikens lagar.  

Denna inställning – och den djupa kunskap om teknik och vetenskap som han besitter – har gjort honom till en av världens rikaste människor. På vägen har han revolutionerat bilindustrin och rymdindustrin och dessutom gjort stora avtryck inom vitt skilda områden som artificiell intelligens, borrteknik och finansiella transaktioner.

Men han har också retat upp många på vägen.

När han för ett halvtannat decennium sedan började få framgång med Teslas elbilar – och dessutom gav sig in i solenergibranschen – drog han till sig många konservativa, klimatskeptiska amerikaners ilska.

De senaste åren är det den amerikanska vänstern som haft honom i kikarsiktet. Musks åsikter om allt från covidnedstängningar och könskorrigerande behandlingar har gått stick i stäv med den rådande ortodoxin. Och förra året fullbordades metamorfosen från klimathjälte till högerspöke när Elon Musk spontanköpte den sociala medieplattformen Twitter och genast avslöjade att plattformen medvetet gynnat Demokraterna i det senaste valet.

Därefter har Twitter – eller X, som Musk nyligen döpte om det till –  blivit allt mer populärt bland både traditionellt konservativa – och även högerextrema – politiker och skribenter. Till exempel har den republikanske guvernören Ron DeSantis tillkännagavit sin presidentkandidatur under ett event på Twitter, och den av Fox News sparkade talkshowvärden Tucker Carlson sänder sitt nya program på plattformen. Företaget har också låtit Donald Trump kommit tillbaka efter sin avstängning.

Det är många som har försökt läsa in politiska signaler i Elon Musks beslut på Twitter – eller i hans egna, stundtals konspirationsteoretiska tweets – men egentligen är de bara i linje med hur han alltid har tänkt. Det finns en djupt gående libertariansk, nästan Ayn Randsk, ådra i honom. Ur Elon Musks perspektiv håller det amerikanska samhället på att stelna av regelbördor och cancelkultur.

Eller som han själv uttrycker det: ”Every year there are more referees, and fewer doers.”

Om denne underlige man har det skrivits två stora biografier. Först ut var Ashlee Vance med boken ”Elon Musk: Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid.” Och nu har Walter Isaacson kommit ut med ”Elon Musk”, som ges ut på svenska under samma titel av Fri Tanke förlag.

Bara att bli omskriven av Walter Isaacson är en liten geniförklaring i sig självt. Isaacson har tidigare porträtterat Benjamin Franklin, Leonardo da Vinci och Albert Einstein. Hans mest berömda bok – den om Applegrundaren Steve Jobs – kom till och med till på Jobs eget initiativ. Steve Jobs ande går också genom sidorna i ”Elon Musk”. Jämförelserna mellan de båda entreprenörerna är många, och inte minst använder Isaacson samma närgångna metod i sitt rapporterande.

Tyvärr kommer ”Elon Musk” – boken alltså – inte i närheten av ”Steve Jobs”. Det är stundtals svårt att tänka sig att det är samma författare till båda böckerna. När Isaacson berättade om Jobs förde han samman tekniken, kulturen, tidsandan och människorna till en riktig berättelse – full av liv och gestaltning. När han berättar om Elon Musk dumpar han slumpmässigt utvald information i korta kapitel, med ett starkt fokus på olika kändisar som varit med på någon lyxyacht här eller ett privatplan där.  

Det finns några intressanta skärvor här och där, där man som läsare får en bild av hur Elon Musk verkligen tänker, hur det rör sig i hans hjärna. Anekdoten om leksaksbilen är ett sådant exempel. Tyvärr är de här skärvorna alldeles för få, särskilt om man jämför med Ashlee Vances välskrivna bok. Om man ska läsa en bok om Elon Musk ska man läsa den.

Det som fullbordar denna besvikelse – i alla fall för oss svenska läsare – är den katastrofala översättningen. Den är så full av anglicismer, felöversättningar och obegripliga meningar att man undrar om förlaget använt någon form av bristfällig AI (vilket visserligen vore rätt kul med tanke på ämnet).

Översättningar av fackböcker är i och för sig ofta ganska träiga, men i det här fallet har någon form av gräns ändå passerats. Om man tar på sig att ge ut en prestigefylld bok – där ekonomi är ett centralt ämne – måste någon på förlaget (En redaktör? En korrekturläsare?) veta skillnaden mellan vinst och omsättning och att en ”trillion” dollar är tusen miljarder dollar. Det är en sak att översättarna skriver ”hans” när de borde ha skrivit ”sin” – det enda som händer då är att man som läsare tvingas stanna upp och tänka en halv minut extra – men när grundläggande fakta i vissa skeenden blir förvanskade är det lite mer allvarligt.

Med detta sagt finns det ändå vissa värden med boken – i alla fall i dess engelska version. Ashlee Vances biografi är trots allt nästan ett decennium gammal och mycket har hänt sedan dess.

Det mest anmärkningsvärda handlar om Ukrainakriget. När det bryter ut 2022 slår ryssarna ut de ukrainska kommunikationssystemen. Musk donerar då så kallade Starlinkkit till ukrainarna som gör att de kan fortsätta att kommunicera med varandra med hjälp av Musks satelliter i rymden. Så långt allt väl. Men ett halvår senare, i september 2022, försöker ukrainarna genomföra ett överraskningsanfall på en rysk flottenhet vid Krimhalvön. När Musk får reda på planerna blir han orolig. Att attackera Krim, som ryssarna hade annekterat 2014, kan utlösa ett kärnvapenkrig, resonerar han. Så han vägrar att godkänna operationen. Den ukrainska försvarsmakten får ingen satellittäckning i det berörda området. Och operationen misslyckas.

Musks tänkande här bygger, som Isaacson skriver, på ”hans utrikespolitiska instinkter” och hade ”influerats av studier i europeisk krigshistoria”.

Det här är inte kanske platsen att debattera huruvida Musk hade rätt eller fel i sin analys, men det är svindlande att tänka på hur mycket makt Elon Musk har fått över hur världen ser ut.

Det hade varit kul att läsa en riktigt bra, nyskriven bok om hur det gick till.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!