Mattias Oscarsson är medarbetare på kulturredaktionen.

”Svenska författare måste sluta vara så självupptagna” dundrade litteraturkritikern Mikaela Blomqvist i Göteborgs-Posten. Hon fick mothugg i Dagens Nyheter av Patrik Lundberg som gjort karriär på att skriva om sig själv i krönikor och i böcker. Sedan dess har fler hoppat in och fäktat i höstens första litteraturdebatt. Nåväl, en debatt – hur navelskådande den än är – sätter mat på bordet för hungriga skribenter.

Jag är Team Blomqvist i denna fråga, hon är som sin namne Kalle något på spåren. Jag förfäras över självupptagenheten som råder inom svensk litteratur och bland svenska kulturjournalister, säkerligen en effekt av sociala medier. Det är jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag till förbannelse. Till dig som tar utgångspunkt i dig själv i ditt författarskap säger jag: ditt ynkliga lilla liv är inte så jävla intressant som du tror.

Själv minns jag hur jag stod i rökrutan på en rast på högstadiet i Landskrona i mitten av åttiotalet (åh, ljuva åttiotal). Jag ville väl vara tuff, men blev bara illamående av röken (John Silver, utan filter). Det var en dyster, regnig och blåsig oktoberdag och Peppe och Preben och jag stod där och huttrade. Då råkade jag se in genom rutan till skolbiblioteket. Där inne i den illuminerade värmen gick vår bibliotekarie Emmylou, en parant medelålders kvinna, och sorterade den skönlitterära vuxensektionen ... och det såg så mysigt ut. Jag smög in till henne. Emmylou fick mig att upptäcka en helt ny värld: den litterära. Det var Tolstoj, Waltari, Asimov och Tolkien. Det var episkt, fantasifullt och sinnesutvidgande. Inga trista historier om en självcentrerad norrman som snyter barnen. Emmylou blev min mentor, kanske till och med min psykolog, och var självuppoffrande och tålmodig på ett gammaldags vis. Nutidens jag-fixering hade varit henne främmande.

Skriver jag för mycket om mig själv? Det är för att jag finner andra människor komplett ointressanta. Jag har en radikal lösning i denna litteraturfejd. Alla författare borde skriva om mig. Jag vill se ”Mattias Oscarssons kamp” och ”Bränn alla Mattias Oscarssons brev” och "Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (och om Mattias Oscarsson)”. Om ni författare, för omväxlingens skull, vill skriva lite om min fru Frida och våra katter Aslan och Jördis (utan ”H”, tänk på det) är det okej. Bara ni inte gör det för ofta. 

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!