Granulatet som är de små svarta fragmenten man hittar mellan de gröna stråen på en konstgräsplan, utgör en miljöfara då dessa riskerar att lämnas åt vädrets makter. Risken är stor att dessa granulat försvinner ner i avlopp, i öppna vattendrag och i förlängningen också kan påverka djur samt människor. Därför har flera anläggningar med konstgräsplaner både installerat avskiljare som ska hindra granulatet från att försvinna ner i ledningar, och även börjat testa med annat mer miljövänligt fyllnadsmaterial som till exempel kork.

Det återstår att se om detta kan lösa problemet med granulatet men det som också sällan tas upp är nackdelarna av att anlägga konstgräs, som till exempel de finansiella samt de sportsliga konsekvenserna.

På elitnivå (Allsvenskan samt Superettan) krävs att man byter en konstgräsplan vart tredje år och om än driftkostnaden är låg jämfört med en naturgräsplan, så kostar anläggandet av en ny plan otroligt mycket mer än till exempel Olympias gräsmatta som innan den byttes i mitten av 2000-talet varit på plats lika länge som arenan funnits…

Så snacka om miljövänliga fördelar med gräsplaner som kan funka i över hundra år jämfört med en ”balkongmatta” som vi gräsvänner kallar konstgräset för. Och därtill att själva spelet som utövas blir som två helt olika sporter beroende på vilket underlag fotbollen spelas på.

Fotboll är och har alltid varit en fysisk sport där man ska kunna tacklas samt duellera om bollen, men när man vattnar konstgräs finns det nästan ingen möjlighet för denna del av spelet att äga rum. Och i förlängningen har detta kostat många svenska lag ute i Europaspel avancemang, då våra spelare inte är vana vid det fysiska spelet.

Återigen är det vårt danska brödrafolk som har koll på läget: endast två elitlag spelar på så kallad ”balkongmatta” på andra sidan Öresund, och år efter år gör danska lag bättre ifrån sig ute i Europa än de flesta svenska lag…

Fredrik Rasmusson

Helsingborg