Daniel Windahl var en av Sveriges största tennistalanger. Född 1996 tampades han med Elias Ymer om de stora juniortitlarna och såg en framtid som proffs framför sig.

När han 16 år gammal hoppade av gymnasiet och flyttade till Stockholm var allt betalt och serverat. Det enda han behövde fokusera på var att komma i tid till träningen.

– Det är en sjuk vardag att ha det så enkelt, säger han.

– Press var inte något man tänkte på då, det var bara att spela och ha roligt. Men efter ett år var det något helt annat.

För allt handlade om att prestera på tennisbanan.

– Min personlighet kanske inte passade riktigt för att vara den där egoistiska tennisspelaren som tänkte på sig själv, säger han.

– Men jag tror ändå jag hade hittat min väg om jag hade fortsatt.

Så blev det inte. Daniel Windahl valde att avsluta tenniskarriären redan som 20-åring. För många kom beslutet som en chock. Han har tidigare berättat att han mådde dåligt och ovanpå det fanns hatet riktat mot honom efter förlorade matcher. Han drabbades av en depression och i podden Matchbollen öppnar Daniel Windahl nu upp och berättar hur illa det faktiskt var.

– När det var som mörkast i min tennis stod jag på tågspåret i Stockholm och hade skrivit mitt avskedsbrev och hade planerat allt.

Han beskriver hur en spirituell upplevelse gav en tankeställare och fick honom att välja ny riktning i livet.

Efter en tid utanför rampljuset hittade han padeln och där har Daniel Windahl nått stora framgångar och är i dag bäst i Sverige. Men den mentala ohälsan finns där och är något han alltid kommer behöva jobba med.

I podden berättar han hur den kampen ser ut, och också om ständiga jämförelsen med pappa Jörgen Windahl, som var en duktig tennisspelare rankad 108 i världen, och vänskapen till Elias Ymer.

Han sätter också ihop sitt drömlag i padel, och där är det en hetlevrad konstellation som sticker ut.

Lyssna på avsnittet här: