För den yngre generationen finns det sällan fasta jobb.

"En hand har letat sig och greppat hårt tag om mig"

Mitt och sambons största problem är att vi båda två är lite dumma i huvudet. Jag menar det…

Tröttheten känns som ett baseballträ i huvudet.

Och ett försök att hedra den.

Att kvarteret Portugal försvinner grämer mig oerhört.

En äkta borde väl kunna byta däcken på bilen?

Jag är karaktären Rue, hon som dör typ först av allihop.

April 2016 är jag en utbränd version av mig själv.

”Tåget är inställt, vi hänvisar till nästa avgång”

Det finns mest utrymme för utfrysning i feministrörelsen.

Släktminnena från Estland vaknar när Ukraina attackeras.

Blev varken bio eller trerätters.

Jag undrar, vad händer om vi glömmer Auschwitz?

Men de kan i alla fall inte stoppa mig från tacofredag.

Jag vill kramas, se norrsken och få prata om det där...

Nu firar vi jul tillsammans.

”Förhoppningsvis så är detta sista flytten på väldigt länge”

Vad hjälper platsdelningen på mobilen om det värsta händer?

Det hjälper inte.

Vem pratar med systrarna till killarna som skjuts till döds?

Varför är debatten efter Lars Vilks död så svartvit?

Det hänger något magiskt i luften.

Händelsen borde ha bearbetats konstnärligt.

Var det såhär Columbus kände sig när han äntrade nya landet?

HD:s krönikör om att låta andra sköta bollplanen.

Den här krönikan är till dig.

”Om någon är dum mot honom så är jag maktlös.”

En känsla av hopp om en pandemifri framtid.

Nu drabbas ännu en ung kvinnlig kreatör av omvärldens krav.

Själv brukar jag och familjen fira i dagen i Danmark.

Om Malala och Chopin och oförglömliga personer och prestationer.

”Väntetiderna är redan alldeles för långa inom transvården”

Tidigare bubblade bara ilskan över en blåsig kuststad.

Eller?

Ryktet gick att killarna firade med fest när fallet lades ner.

”Ska det vara så svårt?”

Åldersnojan har kopplat sitt grepp om krönikören.

En vandring längs dumparsträckan i Helsingborg, med den eviga kärleken i vanten.

Om jag skulle göra elva aborter på ett år, låt mig göra det.

Det var bättre på min tid – typ 2009.

Bli snällare och våga mer. Och sträck stolt på dig.

I år är det många som får uppleva hur mina jular brukar vara.

Jag vill vara som ”andra tjejer”.

Det tog fyra år att resa mig från näthatet.

Tolv dagar med viruset – hur blir det nu?

A-kändisar får krispaket medan vi andra äter mannagrynsgröt för fjärde dagen i rad.

Då var det sagt. Ni kan bli hur sura ni vill över det!

Ändå kan EliSophie Andrée inte låta bli att dras in i deltagarnas ”skönhets-kaos”.