Men här kommer erkännandet från fadäsen på Kristallengalan.

”Jag drar inte fram knytnäven och boxar honom i ansiktet.”

I natt grävde jag bort honom. Eller?

Allting vi gör blir ett statement.

Panik, handsvett, hjärtklappning – och nu ett års väntan.

En Håkan-fas som aldrig kommer att gå över.

Jag är 27 och vill redan ha semester året runt.

Ett misslyckande från både staden och regionen.

Istället vill krönikören åka till ett annat land.

”Jag vill inte vara delaktig”

Årets höjdpunkt – alltid samtidigt med Jesusfirandet.

HD:s krönikör berörs av artikeln om Alex, 26, som tog sitt liv.

På ett fejkat Facebook-konto hade jag förhållande med Honom.

Fem anledningar till att jag surade på honom.

”Jag vill gå på bio med Zara Larsson och Ruben Östlund.”

Filmskaparen ger svar på tal när dumma frågan kommer upp.

Han är som ”ett skogsrå eller en liten älva någon fångat i en burk.”

Ett år läggs till handlingarna.

Vad hade EliSophie, 16 år, gjort för stipendiepengarna?

Efter två veckors våndor är ordningen återställd.

Kvällen när en bonnatös från Djuramåsa blev ett stjärnfall.

Om konsten att slappna av och dricka hemmagjord limoncello.

Jag blir så full av liv. Ni kan också känna det, eller hur?

Till Sarina, Nika och Hadis.

”Jag har ett privilegierat liv.”

Då hade valet 2022 varit mycket enklare.

Kan nog slinka ner med ketchup i inflationstider.

Jag hoppas han dansar vidare med Greasestjärnan i himlen.

För den yngre generationen finns det sällan fasta jobb.

"En hand har letat sig och greppat hårt tag om mig"

Mitt och sambons största problem är att vi båda två är lite dumma i huvudet. Jag menar det…

Tröttheten känns som ett baseballträ i huvudet.

Och ett försök att hedra den.

Att kvarteret Portugal försvinner grämer mig oerhört.

En äkta borde väl kunna byta däcken på bilen?

Jag är karaktären Rue, hon som dör typ först av allihop.

April 2016 är jag en utbränd version av mig själv.

”Tåget är inställt, vi hänvisar till nästa avgång”

Det finns mest utrymme för utfrysning i feministrörelsen.

Släktminnena från Estland vaknar när Ukraina attackeras.

Blev varken bio eller trerätters.

Jag undrar, vad händer om vi glömmer Auschwitz?

Men de kan i alla fall inte stoppa mig från tacofredag.

Jag vill kramas, se norrsken och få prata om det där...

Nu firar vi jul tillsammans.

”Förhoppningsvis så är detta sista flytten på väldigt länge”

Vad hjälper platsdelningen på mobilen om det värsta händer?

Det hjälper inte.

Vem pratar med systrarna till killarna som skjuts till döds?