Eller? Vad tycker hen själv?

”Slösa hellre än att snåla! På alla fronter!”

”Man kan störta över tröskeln oanmäld och böla.”

Är detta spillror av liv – eller inbillning?

Fullt patientfokus när familjens fyrbening söker vård.

De där bataljerna, kan de ha varit villfarelser? 

Centimeter efter centimeter, år efter år, hade hon odlat.

Man känner att bekymmersvecken i pannan är puts väck.

Hjälplinjerna i vårt land är en skatt, särskilt för den som bryter ihop på natten.

Att på obestämd tid bosätta sig under ett eget tak kan vara en bot mot vardagens leda.

”Gjorde han något? Svar: Ja. Kan vi göra något åt det? Svar: Nej.”

Varje ny generation upplever att de delvis lever i en annan värld.

Det är mycket man lär sig som lärare på sfi.

Lektioner i klassrummet inte bästa sättet att lära sig för många elever.

”Förr var januari och februari nästan alltid precis som i år.”

Det finns händelser som ingen vill vara med om. En minnesstund för en gosse är en sådan.

När familjen går loss på genetik försöker jag hålla mig undan – förgäves.

Kanske har både barn och vuxna slutat förvänta sig ständigt fläng.

Vuxna behöver vara bättre förebilder: ut och rör på er!

Det är fem gånger vanligare med självmord än att råka ut för en trafikolycka.

Vi ägnar flera timmar varje dag åt att försöka lösa sveket mot barnen.

Om att stänga av musiken, strunta i det ytliga och pladdra på som bara den.

Det finns ett alternativ till det perfekta och tillrättalagda. Yes!

Det handlar om lojalitet, särskilt barnföräldrar emellan. Men jag har ett undantag.

Även slentrianmässigt beröm är bättre än att inte synas alls.

Marika Rasmusson om fallet Lilla hjärtat och sprickorna i systemet.

Det verkar vara en rimlig diagnos, trots att den låter både utmattande och deppig.

Denna text vill jag verkligen inte skriva och ingen vill förmodligen läsa den.

“Har du verkligen aldrig varit här? Men, det är ju inte alls långt hemifrån?”

Min lust att odla ätbart har ökat markant. Numera är odlingsytorna ytterst omhuldade.

Vi är osäkra på vad vi ska kalla dem, så inom familjen blir det spelspel.

Solen skiner och det finns öar med blå scillor på marken, men sorgen är bedövande.

Vi babblar alltid. Om allt möjligt. Ibland politik, ofta något dagsaktuellt ämne.

Vad händer på måndag? Ska vi låta friska barn gå i skolan eller inte? Beslut måste tas.

Åldersgränser sätts godtyckligt av kommersiella verksamheter.

Vem kan sitta och dåsa när ångesten hamrar på inifrån och skolan trycker på utifrån?

En handfull träreglar, ett antal gipsskivor och några nävar spik var allt som behövdes.

Yoghurtpaketvältare, cykelknuffare och hundbajsnegligerare – irritationsmoment i vardagen.

Krönikören läste arabiska – fick en större respekt för elever som lär sig svenska.

Marika Rasmusson om väntan på brevsvaren som kan förändra allt.

Familjemedlemmen har oroväckande symptom.

Marika Rasmusson: Att vara gay är inte någon grej.

Om pengar som morot för bättre skolresultat.

Ni är värda hjälp, varenda en av er.

Marika Rasmusson beundrar familjen som lämnade staden och flyttade ut på landet.

Underligt att naturen är som vackrast under de veckor som det skrivs klimathistoria.

Marika Rasmusson skriver om samtalen med stödsökande.

Om arbetsgivare som inte tar unga sommarjobbare på riktigt allvar.

Om mötet med en gammal lärare och drömmen om en dubbelt så lång sommar.