Äntligen finns det en diagnos för mitt dåliga lokalsinne.

Jag ryser av blotta tanken på märkesserviser.

Det är på golvet det fantastiska händer på familjecentralen.

“Folk i femårsåldern vet, det är då alldeles säkert.”

Varför börjar kommunen med ett burdust hot om vite?

Naturens växtkraft kan skapa vila och ge ny energi.

Inför förbud mot frågor om ungdomarnas ovissa framtid.

”Jag hoppas faktiskt att bibliotek överlag blir en valfråga”

Känslorna svämmar över sista kvällen med barnet hemma.

Nu är efterbörden i ropet igen – även i pillerform.

Ensamhet och utsatthet personifierad.

Jobbiga sammanträden i sängen borde ge hjärnan ob-tillägg.

Gängvåld och skjutningar diskuteras överallt just nu.

Om hen, they, iel, hän.

I mormorsmoderns hus växte tretton barn upp, ett av dem dog.

Marika Rasmusson om krassliga ungar barn och vab.

Eller? Vad tycker hen själv?

”Slösa hellre än att snåla! På alla fronter!”

”Man kan störta över tröskeln oanmäld och böla.”

Är detta spillror av liv – eller inbillning?

Fullt patientfokus när familjens fyrbening söker vård.

De där bataljerna, kan de ha varit villfarelser? 

Centimeter efter centimeter, år efter år, hade hon odlat.

Man känner att bekymmersvecken i pannan är puts väck.

Hjälplinjerna i vårt land är en skatt, särskilt för den som bryter ihop på natten.

Att på obestämd tid bosätta sig under ett eget tak kan vara en bot mot vardagens leda.

”Gjorde han något? Svar: Ja. Kan vi göra något åt det? Svar: Nej.”

Varje ny generation upplever att de delvis lever i en annan värld.

Det är mycket man lär sig som lärare på sfi.

Lektioner i klassrummet inte bästa sättet att lära sig för många elever.

”Förr var januari och februari nästan alltid precis som i år.”

Det finns händelser som ingen vill vara med om. En minnesstund för en gosse är en sådan.

När familjen går loss på genetik försöker jag hålla mig undan – förgäves.

Kanske har både barn och vuxna slutat förvänta sig ständigt fläng.

Vuxna behöver vara bättre förebilder: ut och rör på er!

Det är fem gånger vanligare med självmord än att råka ut för en trafikolycka.

Vi ägnar flera timmar varje dag åt att försöka lösa sveket mot barnen.

Om att stänga av musiken, strunta i det ytliga och pladdra på som bara den.

Det finns ett alternativ till det perfekta och tillrättalagda. Yes!

Det handlar om lojalitet, särskilt barnföräldrar emellan. Men jag har ett undantag.

Även slentrianmässigt beröm är bättre än att inte synas alls.

Marika Rasmusson om fallet Lilla hjärtat och sprickorna i systemet.

Det verkar vara en rimlig diagnos, trots att den låter både utmattande och deppig.

Denna text vill jag verkligen inte skriva och ingen vill förmodligen läsa den.

“Har du verkligen aldrig varit här? Men, det är ju inte alls långt hemifrån?”

Min lust att odla ätbart har ökat markant. Numera är odlingsytorna ytterst omhuldade.

Vi är osäkra på vad vi ska kalla dem, så inom familjen blir det spelspel.

Solen skiner och det finns öar med blå scillor på marken, men sorgen är bedövande.

Vi babblar alltid. Om allt möjligt. Ibland politik, ofta något dagsaktuellt ämne.